En som tidigt var engagerad i projektet med Hornborgasjöns restaurering var limnologen Sven Björk. Han var med och tog fram den ursprungliga planen. Den plan som tjänstemän sedan gjorde om helt, med känt resultat.
I sin bok ”Limnological Methods for Environmental Rehabilitation – The Fine Art of Restoring Aquatic Ecosystems” går han igenom olika sjörestaureringsprojekt som gjorts världen över. I den lyfts Hornborgasjön fram som ett varnande exempel. Ändringen av ursprungsplanen, Plan/73 som han stod bakom, till tjänstemannaskapelsen Plan 85-86 ledde till en rad nya och allvarliga problem. Projektet har därmed blivit en källa att lära sig hur man kan undvika ”fullständigt onödiga, extremt dyra och tidskrävande misstag” som resulterat i att denna sjö, som en gång i tiden ansågs vara en av norra Europas mest värdefulla fågelsjöar, idag har ”ohållbara ekologiska förhållanden”.
Metangas läcker ut
Förutom att välja en mindre höjning än den som fanns i ursprungliga Plan/73 valdes också en fatal metod att behandla vassrötterna. Med kultivator maldes rotfilt och bottengyttja ihop till en 30 cm djup gröt som börjat jäsa. Sven Björks medarbetare professor Siegfried Fleischer vid högskolan i Halmstad har räknat ut att detta resulterade i att minst 730 ton metangas årligen läcker från sjöbotten och upp i atmosfären – något som klimatmässigt motsvarar 25 000 ton koldioxid.
”Så det bidrar mycket till växthuseffekten och kommer att fortsätta göra så under åtskilliga årtionden framåt om man inte gör något åt det”, säger han.
Jäsprocessen frigör dessutom stora mängder fosfor ur sedimentet vilket nu transporteras ur sjön via utloppet och vidare nedströms mot Vänern.
En återvändsgränd
Tanken med projektet var ju att det skulle bli en fågelsjö med vassruggar där exempelvis kärrhöken kan häcka. År 2000 fanns närmare 60 kärrhökspar som häckade här. Tre år senare var antalet halverat och nu är de i stort sett borta. Den strandvegetation som vågar sig upp ur marken betas kvick bort av senare års anstormning av grågäss.
Den ursprungliga planen var alltså att höja vattennivån med 1,5 meter, sjöbotten skulle restaureras och det naturliga sjöområdet återställas. Efter det skulle den så att säga sköta sig själv.
Men, enligt professor Björk, bröt Plan 85-87 med båda dessa grundbultar för en lyckad restaurering och har lett in projektet i en återvändsgränd. Den ofullständiga höjningen av vattennivån kommer ofelbart att leda till rättsprocesser eftersom sättningar i mulljordarna över den avsedda vattenlinjen inte var prognostiserade och markägarna inte erbjöds ekonomisk kompensation redan från början.
Regeringsdirektiven
Visserligen kommer den förstörda sjöbottnen, som nu läcker metan, att läka med tiden och följas av bra förutsättningar för överväxning av frambrytande vegetation. Dagens sjö, med avlägsnad vegetation har på ett påtagligt sätt tappat sitt ornitologiska värde. Som en följd av den ekologiska obalansen har det skett en invasion av grågäss och dessas destruktiva betande av vattenväxter.
Slutsummeringen är att regeringsdirektiven, som förutsatte en hållbar framtida sjö, inte har följts.
Av Ulf C Nilsson