Konsekvenserna av årets sena vårbruk och torra sommar är fortfarande svåra att överblicka. Enligt Lantmännens prognos för årets skörd och som presenterades i mitten av juli, kommer landets spannmålsodlare att skörda cirka 4,2 miljoner ton. Det är två tredjedelar av genomsnittet för de senast föregående fem åren och ligger på samma nivå som den prognos vi själva gjorde i Lantbrukets Affärer nr 7.
Nu är den mesta spannmålen skördad och det kommer in högst varierande bud från avkastningen i olika delar av landet och i olika grödor. Intrycket är att det i alla fall inte är bättre än prognosen, och det faktum att många skördat vårsäden som helsäd till foder kommer inte att hjälpa upp siffrorna.
Det är inte heller enbart en fråga om volym, utan även om kvalitet, inte minst det svenska maltkornets goda rykte kommer att få sig en allvarlig törn. Lantmännen aviserar också att de kommer att lätta på annars strikta krav på proteinhalt i kvarnvete.
För djurbönderna är problemen ännu större. Ansvaret om djurens välbefinnande är tungt och går inte att förhandla bort eller skaka av sig. Problemen blir inte mindre av att marknaden inte klarar av att ta emot en ökad utslaktning. Brist på vanligt foder kommer att öka användning av alternativa fodermedel och ändrade foderstater kommer sannolikt också att påverka både volym och kvalitet på mjölken.
Långsiktiga effekter
Även om 2019 kommer att bli ett ”normalår” kommer det svenska lantbruket att få leva med följderna av årets torka i flera år. Vad det kommer att kosta företagen i uteblivna intäkter är omöjligt att överblicka. LRF uppskattar i ett pressmeddelande från 30 juli kostnaderna till tio miljarder, något som med största sannolikhet är en grov underskattning. Bara den lägre spannmålsskörden motsvarar uteblivna intäkter på i storleksordningen tre miljarder jämfört med ett normalår. Med dagens priser skulle bortfallet innebära ytterligare en miljard.
Den kommande dåliga likviditeten kommer att sprida sig som ringarna på vattnet med uppskjutna eller uteblivna investeringar, sänkta markpriser och helt säkert rena värdeförluster i form av konkurser.
Innovativa lösningar
Det är alltså lätt att måla fan på väggen, men samtidigt finns det mycket som visar att svenska lantbrukare fixar detta. Även om det kostar kommer fodret på ett eller annat sätt fram. Gamla knep som skogsbeten och lövtäkt kommer till heders, spannmål skördas som helsäd, färskpotatisodlarna på Bjäre vattnar fram en andraskörd av havre, rapshalm tas tillvara och det gamla knepet att luta halm till foder kommer till heders igen. Lantbrukare är entreprenörer och hittar lösningar.
De goda vännerna kommer också till hjälp. Lantmännen aviserar en affärsmässig lösning som tillför medlemmarna minst 220 miljoner och bankerna kommer att använda de få verktyg som står till buds i form av uppskov med amorteringar och lån ”inom regelverket”. Maskin- och teknikföretagen kan inte bara krypa in i idet och vakna upp till våren, utan även här kommer vi att få se nya lösningar för nödvändiga investeringar på affärsmässig grund.
Statliga allmosor
Och regeringens stödpaket? 1,2 miljarder låter som mycket pengar, men kommer att snarast se ut som nålpengar när slutnotan skrivs. Bidraget till foder räcker i tio dagar för de mindre mjölkproducenterna och för en stor besättning som Wapnö till frukost och lunch en dag.
Visst ska alla bidrag välkomnas, men vi får inte glömma att det är pengar som vi en gång betalat in till staten i form av skatter. Det är inte allmosor lantbruket behöver utan villkor som gör det långsiktigt lönsamt att vara lantbrukare så att ett år som detta inte behöver leda till en kris, utan bara blir ett hack i kurvan.