Nödvändigt att skapa ­likhet i bedömningarna

Avsikten med stalltävlingen var att de inlämnade lösningarna skulle kunna fungera som underlag och inspiration för andra. Koncepten har laddats ner i stor utsträckning och tre stallar har hittills byggts med koncepten som underlag. På bilden HS Konsults förslag till nytt ungnötsstall på Esplunda.

Jordbruksverkets stalltävling testas nu i skarpt läge genom att stall byggs med tävlingskoncepten. Förprövningens roll och olikheter i bedömningar finns kvar på agendan och nu har riksdagen blandat sig i.

Nu har det gått drygt ett år sedan Jordbruks­verkets tävling om framtidens stall avslutades och det går så smått att blicka tillbaka. Jonas Fjertorp på verkets landsbygdsutvecklingsenhet är nöjd med hur det blev. Arbetssättet att samla byggprocessens olika kompetenser samtidigt visade sig vara viktigt.

Även om förutsättningarna aldrig är identiska går inte alla skillnader i bedömningar att förklara enkelt och därför behövs fortsatt arbete för att skapa samsyn, menar Jonas Fjertorp, Jordbruksverket.

”Det var första gången vi samlade de olika kompetenserna som byggrådgivare, veterinärer och ekonomer vid ett och samma bord redan i början av ­planeringen”, säger Jonas. ”En direkt följd av detta är den nya ersättningsform vi skapat i Landsbygdsprogrammet för att bekosta rådgivningen som blir dyrare när fler rådgivare samlas runt bordet. Det går att få 70 procent stöd för breddad rådgivning vid byggnadsinvesteringar.”
Ett sätt att mäta intresset för stalltävlingen är antalet nedladdningar av stallkoncepten och de har varit många. Jonas berättar att det hittills byggts tre stallar med utgångspunkt i de koncept som kommit fram i tävlingen. Det är ett smågrisstall i Skåne, ett dikostall i Värmland och ett dikostall i Sörmland.

Hur skapa samsyn
En annan erfarenhet från stalltävlingen var olikheterna i förprövning beroende på var i landet de lämnades in. Den obligatoriska förprövningen, som numera är kostnadsfri, infördes 1973 och dess roll har diskuterats och debatterats länge. Ibland avgörs ärenden i domstol som i somras när ett ärende gällande ytan för digivande suggor avgjordes av förvaltnings­rätten till lantbrukarens fördel, en dom som gav länsstyrelsen vägledning för hur lagen ska tolkas.
Så sent som i april 2019 gjorde riksdagen ett så kallat tillkännagivande att förprövningen ska avskaffas. Det ­betyder dock inte att den faktiskt kommer att avskaffas eftersom regeringen inte är bunden att följa ett tillkännagivande trots att det är en skarp signal.

Olika förutsättningar
På frågan vad Jordbruksverket som nationell myndighet gör för att skapa likhet i bedömningen mellan länsstyrelser använder Jonas Fjertorp ett exempel:
”Ibland går det att höra berättelser ungefär som att ’han fick den bygglösningen godkänd men det fick inte jag trots att det är lika’. Men det är inte alltid förutsättningarna är exakt desamma. Det kan ha varit olika platser i landet med olika temperatur eller olika markförhållanden. Andra byggnader på fastigheten kan påverka brandskyddet. Så oftast finns förklaringar till skillnader i bedömningen”.
Men alla skillnader i bedömningar går inte att förklara enkelt och därför behövs fortsatt arbete för att skapa samsyn. Vid stalltävlingen bjöd Jordbruksverket in förprövarna till en heldagsövning där de blev indelade i grupper för att granska tävlingsförslagen och diskutera för- och nackdelar i syfte att likrikta ­bedömningar.

Samsyn på agendan
Förprövningen görs av respektive länsstyrelse och på en liten länsstyrelse kan det ibland göras av en person medan det finns fler på större länsstyrelser. Anna Nordblad på Länsstyrelsen i Örebro är ordförande i Föreningen Sveriges Byggnadskonsulenter som är en förening för de som arbetar med förprövning. När förprövarna träffas står samsyn av bedömningar av olika byggnadslösningar alltid högt på dagordningen. Det hålls årligen minst fyra nationella samsyns­möten med förprövare och Jordbruksverket. Utöver det sker olika kortare och längre utbildningstillfällen.

Oro för kompetensen
Avgörande för att för­prövningen görs med kvalitet är kunskap och erfarenhet hos förprövarna. Anna Nordblad passar på att uttrycka oro över framtidens kompetens för att rita djurstallar när SLU inte längre utbildar teknik­agronomer. Det fylls inte på under­ifrån längre och det är ett växande problem för lantbruks­näringen.

Av Markus Hoffmann