Ny kväveutmaning för Europas djurbönder

Spridning med rampspridare med släpslang är en av fem åtgärder som Naturvårdsverket förordar för att Sverige ska uppnå sitt beting med att minska ammoniakutsläppen från jordbruket med 17 procent till 2030.

Tyska och danska djurbönder gnisslar tänder över det nya stora kvävebeting de utsatts för. Nästan 30 procent mindre ammoniakkväve får läcka från gårdens stallgödsel och klockan tickar för när det ska vara uppnått.

EU styr som bekant sin del av världen med det som kallas direktiv. Nitratdirektivet och Habitatdirektivet är känt för de flesta. Men nu får Europas djurbönder också känna på ”Takdirektivet”. Där regleras ländernas utsläpp av kväveoxider, svaveloxider, partiklar men även av ammoniakkväve. Och eftersom 80–90 procent av ammoniaken i de flesta länder kommer från stallgödsel berör det i högsta grad jordbruket.
Ammoniak regleras eftersom det orsakar kvävenedfall på mark och vatten och orsakar försurning och övergödning. Beslutet i EU togs 2016 och nu rullar tidtabellen till 2030 som är målåret. På vägen dit finns delmål med en första anhalt till år 2020 som kanske inte heller Sverige klarar.

Tyska lantbrukare arga
Det största betinget har lagts på tyska lantbrukare. Betinget är att minska med 29 procent och tyska LRF, Deutscher Bauernverband, dundrar att ”det kommer få enorma och ohanterliga konsekvenser och kommer dessutom påskynda ned­läggningen av små gårdar”.
Det är en befogad oro. För att minska med nära 30 procent räcker det inte med kosmetiska åtgärder utan det kommer krävas större åtgärder som kommer leda till ökade kostnader för tysk mjölk- och köttproduktion. Även Danmark har fått ett stort beting med 24 procent. För­klaringen till den stora skillnaden mellan ländernas beting är beräkningar som visar hur olika stort kvävenedfall på mark överskrider gränsvärden för vad naturen tål (se tabell).

Hur ska Sverige göra?
När denna tidning kommer i brevlådan har Naturvårdsverket en remiss ute där de ber om synpunkter på hur Sverige ska klara sitt ammoniakbeting till 2020. Sedan ska regeringen rapportera till EU hur Sverige tänker göra.
Sverige ligger cirka 2 000 ton ­ammoniak back. Naturvårdsverket föreslår fem åtgärder för svenska lantbrukare till en årlig kostnad av cirka 55 miljoner kronor:

  • Bruka ner inom fyra timmar på fler platser i landet.
  • Bruka ner inom ett dygn.
  • Sluta bredsprid, sprid med släpslangar istället.
  • Bygg tak på urinbehållare istället för svämtäcke.
  • Utöka Greppa Näringens foderråd­givning för att minska överdosering av protein.
För att hantera den högkoncentrerade svalsyra som används för att surgöra stallgödsel krävs både kunskap, noggranna rutiner och särskild utrustning.

Best practice
Det är som synes välkända åtgärder som föreslås. I huvudsak handlar det om att få fler att använda de bästa åtgärderna. Att mylla ner snabbare kräver bättre planering av körningar och det pågår redan ett utbyte av spridarplattor mot släpslangar. Däremot medför byggnation av tak på urinbehållare en högre kostnad jämfört med dagens svämtäcke. Förenklat beskrivet finns urinbehållare mest av på fastgödselgårdar och som ofta är mindre gårdar.
Det kan knappast vara meningsfullt att lagstifta om en sådan åtgärd på en mindre gård. Det skulle likt ”båspallskravet” istället snarare påskynda avveckling.
Naturvårdsverket är mjukt i sina förslag till styrmedel. Myndigheten menar att eftersom det är bråttom till 2020 att få jobbet gjort föreslås miljöstöd i Landsbygdsprogrammet. Det finns inga stödformer för ammoniak i dagens program, men det går att söka investeringsstöd för åtgärder som går utöver lagkrav. Tak och släpslangar kan vara sådana exempel men det är upp till varje länsstyrelse att avgöra.

Stora gårdar tar smällen
Även om förslaget ovan inte är drastiskt finns det gårdar som fått känna på tuffa krav på ammoniakåtgärder. Utomlands är det inte ovanligt att det ställs krav på rening av luften ur djurstallar. Men det beror inte bara på ammoniak utan också på lukt eftersom en del djurgårdar finns nära eller inuti byar och bostadsområden i tätbebyggda länder.
I Sverige har de tuffaste kraven drabbat tillståndspliktiga gårdar som ibland tvingats bygga fasta tak över flytgödselbehållare istället för att klara sig med det generella kravet på svämtäcke.

Trafiken påverkar växtodlingen

Om Europas djurbönder om tio år lyckats att minska ammoniakkväveläckaget från stallgödsel med cirka 20 procent så betyder det att gödseln kommer vara kväverikare och att mer kväve tillförs grödan från stallgödsel. Det bör i sin tur betyda att behovet och kostnaden för kompletterande mineralgödsel minskar i motsvarande grad. Eller att ökad kväve­tillförsel täcker upp för skördar som förhoppningsvis ökat.
En sista men viktig sak med Naturvårdsverkets förslag till minskande utsläpp är att även kvävoxider ingår. Kväveoxider bidrar till att bilda marknära ozon som beräknas orsaka skador på skog och jordbruksgrödor för cirka en miljard kronor per år i Sverige. Det spelar alltså roll för växtodlare hur framgångsrika andra sektorer (tex trafiken) är med att minska sina utsläpp. Även om ammoniakåtgärder kostar så finns det annat i luftvårdspaketet som påverkar växtodlingens och lant­brukets netto av kalaset.

Av Markus Hoffman