Visst finns det saker i den gemensamma jordbrukspolitiken som fånggrödor, skyddszoner och annat som gynnar kolinlagring och minskar jorderosion. Men i en ny rapport föreslås att länderna borde införa bindande regler för att påskynda vården av EU:s åkermark.
Den gemensamma jordbrukspolitiken CAP har med sin långtidsbudget på 387 miljarder euro möjligheter att påverka många saker inklusive hur åkermarken mår. På den europeiska kontinenten finns några av världens bördigaste jordar och de ska försörja en halv miljard människor.
Men det finns många hot. Ungefär 13 procent av Europas jordar är måttligt eller kraftigt påverkade av erosion. Ungefär 23 procent av jordarna har kritiskt hög täthet i alven och hela 45 procent av Europas jordar har lägre kolhalt än två procent. Det är därför intressant att ta de del av den rapport som EU-kommissionen just publicerat och som handlar om hur den gemensamma jordbrukspolitiken kan minska hoten mot marken.
Många verktyg i EU-lådan
Det finns en del saker i rapporten som man som svensk höjer på ögonbrynen åt, som exempelvis att förorening av åkermark skulle vara ett allvarligt problem. Men Sverige nämns också tillsammans med Irland som exempel på länder som undviker mullhaltsminskning genom att ha stor areal vall av olika slag.
Med CAP försöker EU redan idag gynna jordhälsan genom tvärvillkoren i gårdsstödet. Dock visar sig flergrödskravet där vara ganska betydelselöst. EU:s jordar gynnas desto mer av miljöersättningarna i Landsbygdsprogrammet. Fånggrödor gynnar kolinlagring, både vårbearbetning och skyddszoner motverkar erosion och strukturkalkning gynnar markstrukturen.
Mer borde göras
Tidigare fanns en obalans i tillförseln av näringsämnen men det har blivit bättre genom spridningsbegränsningar i Nitratdirektivet och genom rådgivning i exempelvis Greppa Näringen. Två områden där rapportförfattarna inte tycker att CAP levererar tillräckligt på är markpackning och att gynna markmikrobiologin. Alla problem måste dock inte lösas med CAP men frågan är om den gemensamma jordbrukspolitiken kan bidra mer.
Överlag tycker författarna att CAP visserligen haft betydelse för jordhälsan men mer borde göras. Få länder har en övergripande markvårdsplan och borde ägna jordhälsa lika stort intresse som miljöfrågorna biologisk mångfald eller vattenkvalitet.
Risken med ett sådant synsätt är att jordhälsa i så fall på sikt blir lika bemängt med regler som dessa båda andra områden. På samma tema föreslås i rapporten bindande regler för länderna om hur jordhälsan ska förbättras och att det ska mätas och följas upp noga.
Grunden för nytt direktiv
Men där finns också roligare förslag som går ut på att lantbrukaren inte själv ska behöva bära kostnaden för odlingsrisken med att prova exempelvis conservation agriculture och att rådgivningen om jordhälsa behöver förbättras. Det återstår att se vilka av de cirka 20 förslagen som kommissionen väljer att gå vidare med.
Den här rapporten är ett underlag av flera som lägger grunden för ett nytt EU-direktiv om jordhälsa och markvård. EU gjorde ett försök att lansera ett sådant direktiv för cirka tio år sedan men det mötte motstånd från länderna. Nu görs ett nytt försök.
Av Markus Hoffmann