Till skillnad från LRFs avgående ordförande Helena Jonsson har vi svårt att upparbeta samma översvallande entusiasm för det framlagda förslaget till livsmedelsstrategi. Hennes uttalande att det som händer på livsmedelsområdet skulle vara det största hon upplevt under alla sina år i branschen börjar närma sig dåvarande folkpartisten Rolf Wirtén utsaga om ”den underbara natten” efter skatteöverenskommelsen med Kjell-Olof Feldt 1981. Det som främst sticker i ögonen med arbetet med livsmedelsstrategin är förseningen på ett år, det ytterst oskarpa innehållet och det faktum att det inte blev någon överenskommelse om något annat än de övergripande målen.
Däremot kan det dock ligga något i att själva arbetet medfört en del positiva kringeffekter. Inte minst har allianspartierna krupit fram under stenarna och i sina motioner bekänt färg. Med undantag för Liberalerna framträder de också som riktiga jordbrukskramare. Dessutom finns det punkter kring vilka partierna är eniga i sin opposition och som faktiskt skulle kunna utgöra grunden för en gemensam jordbruks- och livsmedelspolitik.
Företagandet
Några av de fundamentala frågorna för svenskt lantbruk är stärkt konkurrenskraft, minskad byråkrati och stärkt äganderätt. I de frågorna är allianspartierna eniga och de lyfter – till skillnad från i regeringens proposition – fram företagandets betydelse.
Den mest omfattande motionen står kanske inte helt oväntat Centerpartiet för. De lägger fram inte mindre än 90 yrkanden för riksdagen att tillkännage för regeringen, och det är lätt att inte se skogen för bara träd. Men faktum är Centerns proposition till skillnad från övriga partiers och även regeringens proposition, lyfter fram även livsmedelsindustrin. Det har efterlysts av oss på annan plats och inte minst av Livsmedelsföretagen.
Ändra miljöbalken
Flera av denna tidnings hjärtefrågor har också fått utrymme i förslagen och äntligen verkar åtminstone två partier har upptäckt den skada Miljöbalkens skrivning om jordbruk som miljöfarlig verksamhet inneburit. Både Centern och Kristdemokraterna föreslår i sina motioner – med nästan samma ordalydelse – att jordbruk ska klassas som miljöpåverkande verksamhet i stället för miljöfarlig. Detta är något vi efterfrågat och välkomnar, och som vi förväntar oss att det skulle kunna gå att få en ickesocialistisk majoritet för.
Den omständliga, långsamma och högst egenartade svenska godkännandeprocessen för växtskyddsmedel uppmärksammas också. Förslagen om en effektivare och på ömsesidigt godkännande grundad process hade känts riktigt relevanta för ett halvår sedan. Men tack vare förändringar som vi berättar om på annan plats i denna tidning är mycket av det som föreslås kring godkännandeprocessen inaktuellt. ”KemI har gått från att vara Europas sämsta myndighet till att bli Europas bästa”, som en representant för branschen uttryckte det.
Mer målstyrning
Enighet verkar också råda kring att ge myndigheterna främjandeuppdrag, något de duckar för idag och med varm hand lämnar över till branschens egna organisationer att lösa. Det är också tydligt att allianspartierna efterlyser mer målstyrning och mindre åtgärds- och detaljstyrning. En satsning på svensk växtförädling – gärna med moderna biotekniska metoder – verkar också vara lätt att få igenom om Alliansen hade styrt.
Någon skatt på handelsgödsel skulle det heller inte bli fråga om och partierna är också rörande överens om att det är efterfrågan och inte politiska mål för specifika produktionsformer som ska styra. Det är nu som tidigare bara att instämma.
Liberalt limbo
Som ett kuriosum kan nämnas att Liberalerna går en liten egen väg när det gäller miljöfrågorna och föreslår att jordbruket ska bära sina egna miljö- och klimatkostnader men också ersättas för kollektiva nyttigheter och tillkännager detta för regeringen. De vill också införa en läckageskatt för att minska övergödning och minskad biologisk mångfald. Detta måste nog i bästa fall betraktas som olycksfall i arbetet grundade i en som så ofta hos liberaler bristande insikt i lantbrukets villkor. Vi får hoppas att det inte är den linjen som segrar i Miljö- och jordbruksutskottet.
Nej, det är definitivt inte det största vi upplevt på området, men förhoppningsvis kan det komma något gått ur arbetet och av att jordbruks- och livsmedelsfrågorna äntligen i samlad form hamnat på agendan.