Med de senaste årens statistik kan Lantbrukets Affärer konstatera att andelen certifierade utsädespartier vårstråsäd har ökat mellan 2010 och 2021. Trenden med försämrad utsädeskvalitet förstärks av en minskande areal vårstråsäd.
Allt certifierat utsäde ska vara kontrollerat innan det når marknaden, men enligt gällande regelverk har många anläggningar rätt att leverera utsäde innan resultaten av analyserna är klara. För att det ska vara tillåtet ska föranalyser visa att partiet med viss marginal klarar de gränser som gäller för den aktuella utsädesklassen. Om exempelvis kravet på grobarhet är 85 procent ska föranalysen visa minst 90 procent grobarhet.
Kvalitetssäkring i efterhand
För de partier som i efterhand visar sig inte uppfylla kraven sammanställer Jordbruksverket en lista, meddelande angående kvalitetsbrister i certifierat utsäde och publicerar på myndighetens hemsida. För den lantbrukare som redan sått återstår inte mycket annat att göra än att i efterhand hävda sin rätt om det visar sig att det parti som levererats hamnat på listan.
Förutom som en kvalitetssäkring i efterhand kan också den svarta listan fungera som ett mått på hur väl leverantörerna av utsäde klarar regelverket. Många upplever också att trots höga krav i certifieringen har utsädet försämrats. Frågan är om listan över kvalitetsbrister i certifierat utsäde kan användas till att besvara den frågan.
Lantmännen dominerar
Med utgångspunkt från listan över utsäde för vårsäd sedan 2010 har Lantbrukets Affärer gjort en sammanställning.
Föga förvånande avspeglar antalet partier med anmärkning marknadsläget där Lantmännen dominerar med 64 procent av anmärkningarna 2020 och hela 82 procent inför våren 2021. Den vanligast förekommande anmärkningen är lägre grobarhet, som de senaste elva åren har förekommit i medeltal i 58 procent av partierna med så stor andel som över 70 procent enstaka år.
Grobarhet och renhet
Den näst vanligaste anmärkningen är förekomst av andra arter över gränsvärdet i knappt en tredjedel av anmärkta partier. Även här har så stor andel som 70 procent förekommit enstaka år. Partier som är obetade men borde betats, eller är otillräckligt betade förekommer också, men endast i cirka fem procent av partierna.
Sedan 2010 har antalet partier med anmärkning ökat med en handfull per år från 37 till 102, en ökning som med valt utgångsår är statistiskt signifikant. Antalet partier säger ingenting om hur stor andel av vårutsädet som det berör, eftersom volymerna för respektive parti inte framgår. Men om vi förutsätter att provtagningen skett på samma sätt under den aktuella perioden skulle statistiken tala för att en ökande andel av marknadsförda utsädespartier av vårstråsäd inte klarar certifieringskraven och att utsädeskvaliteten därmed skulle kunna påstås ha blivit sämre.
Detta förstärks av det faktum att den vårsådda arealen minskat under samma period. Om vi utgår från att ett prov motsvarar tio ton utsäde och skulle räcka till 55 hektar motsvarar antalet partier med anmärkning 0,4 procent av vårsädesarealen 2010 och 1,2 procent 2021.
Dolt fel
Det är naturligtvis svårt att göra en rimlig beräkning av vad undermåligt utsäde på en procent av 450 000 hektar vårstråsäd kostar landets spannmålsodlare, antingen i form av försämrad uppkomst eller ökad utsädesmängd, men med dagens spannmålspriser är det inte försumbart. Om grobarheten i genomsnitt ligger på 80 procent i stället för 85 procent innebär det krävs 13 kg mer utsäde för att ge samma planttäthet. Men det förutsätter att lantbrukaren känner till bristen i förväg.
Det är inte rimligt att kräva att utsädesföretagen skulle kunna uppnå 100 procent kravuppfyllelse, eftersom det skulle kosta alltför mycket i rensning och kontroll. Dessutom innebär möjligheten att ha hög genomströmningshastighet fördelar för hela utsädessystemet. Men för den enskilde lantbrukaren handlar det om ett dolt fel där det blir svårt att utkräva upprättelse i efterhand. Därför behövs det en öppen diskussion om utsädets kvalitet och vem som ska stå risken. Om inte kommer andelen hemmarensat utsäde att öka.
Av Lennart Wikström