Försvårad utökning av djurhållning, försvårat underhåll av diken och dyra biologiska inventeringar är exempel på ökande problem som drabbar lantbrukare invid något av landets cirka 4000 Natura2000-områden.
Att äga eller bruka mark i ett Natura2000 område har utmaningar. Men det räcker faktiskt med att bo granne med ett för att få bekymmer.
För den som inte känner till Natura2000 började historien redan 1992 med EU:s Habitatdirektiv och EU:s Fågeldirektiv. Syftet är att skydda habitat och arter och idag finns drygt 4000 Natura2000-områden i Sverige.
Det är länsstyrelserna som ansvarar för att föreslå nya områden. EU-kommissionen har framfört kritik mot Sverige och regeringen har gett länsstyrelserna i uppdrag att leta fler Natura2000-områden både i form av nya men också att utöka befintliga. Ambitionen är att skapa sammanhängande områden av skyddad natur för att underlätta för arter att sprida sig.
Utvidgat skydd
Helena Andreason är jurist på LRF och expert på frågor kring bland annat Natura2000.
”Utmaningarna för markägare invid Natura2000 ökar”, förklarar Helena Andreason. ”Tidigare var problemen mest av administrativ karaktär, som otillräcklig delaktighet, men nu börjar länsstyrelserna kräva saker som ligger på gränsen för vad som är rimligt. Natura2000 begränsar nu mer än tidigare och har börjat användas vid villkorsgivning för tillståndspliktiga djurgårdar.”
Därför kan det vara intressant att se på några exempel på aktuella situationer där närheten till Natura2000 spelat en avgörande roll för enskilda lantbrukare.
Försvårade underhåll av dike
Ett dikningsföretag i mellersta Sverige behövde underhålla ett dike eftersom en väg översvämmats vilket påtalats av Trafikverket. På en del av sträckan löper diket längs ett Natura2000-område där naturvårdsavtal med markägaren ingåtts. I området finns bland annat grön sköldmossa och vitryggig hackspett som är en akut hotad fågelart.
Dikningsföretaget gjorde en anmälan till länsstyrelsen om att de behöver underhålla diket. Även Skogsstyrelsen yttrade sig och hade inget att invända mot underhållet men att vissa hänsyn skulle behöva tas. Länsstyrelsen satte sig på tvären och tillät inte underhåll förrän en utredning gjorts där tre olika underhållsalternativ ingick. För var och en av de tre alternativen ska kostnader, tekniska lösningar samt påverkan på naturvärden belysas.
Överklagan avslogs
En sådan miljöutredning kostar pengar för dikningsföretaget. Eftersom dikningsföretagets dike fastställts på vanligt sätt för ett samfällt dike har det en rättskraft som motsvarar ett tillstånd enligt miljöbalken. Därför menar dikningsföretaget och dess ombud att det inte är tillåtet för länsstyrelsen att ställa den typen av utredningskrav.
Dikningsföretaget överklagade länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen men förlorade där. Med hjälp av Hushållningssällskapet och LRF överklagade de sedan till Mark- och miljööverdomstolen som inte beviljade prövningstillstånd. Det betyder att länsstyrelsen får rätt och en utredning behöver göras av dikningsföretaget. Eftersom det finns cirka 50000 dikningsföretag och drygt 4000 Natura2000-områden i landet är det tydligt att det här kommer krocka fler gånger framöver.
Ökat kvävenedfall
En särskild situation uppstår för lantbrukare som vill utöka sin djurhållning och är i närheten av ett Natura2000-område. Mer djur betyder mer gödsel och i sin tur mer kväveläckage i form av ammoniak och som kan bli till kvävenedfall på markerna i närheten.
I södra Sverige är redan den så kallade kritiska belastningsgränsen för kvävenedfall på mark överskriden på de flesta platser och det kan leda till förändrad artsammansättning på marken. Det anses särskilt dåligt om det sker i ett Natura2000-område.
Det här är ingen ny fråga och i Danmark är 20 till 30 procent av djurgårdarna belägna inom två kilometer från ett Natura2000-område. Ammoniak är en gas som färdas kort sträcka och därför handlar det om nedfall i närheten av gården.
Mot livsmedelsstrategin
För att få miljötillstånd för fler djur har det med tiden utvecklats en beräkningsmodell i Danmark som delar in naturtypen som ska skyddas från kvävenedfall i tre klasser. Där vägs också avståndet från gården till Natura2000-området in och hur mycket djur som grannarna har.
I Sverige pågår två olika domstolsärenden där utökning av djurhållning ifrågasätts av länsstyrelser för att det ökar kvävenedfallet på marken både i och utanför Natura2000. I ett fall kräver länsstyrelsen att utluften från stallarna renas från ammoniak. Kostnaden för en investering i sådan utrustning är så stor att det i värsta fall kan omkullkasta hela investeringskalkylen och göra att utökningen inte blir av. På just den platsen och i den situationen stoppas i miniatyrskala livsmedelsstrategin av Natura2000.
Dyra biologiska inventeringar
Allt fler lantbrukare berättar att de behöver göra undersökningar och inventeringar av olika arter om det finns risk att de påverkas när något ska göras i lantbruket nära ett Natura2000-område. Även om det är en sak som i grunden är bra för miljön som en bevattningsdamm kan det krävas en sådana inventering. Det råder också brist på konkurrens på marknaden för konsulter som utför artinventeringar varför offerter kan bli dyra.
Även om det hittills sällan behövts för lantbruk kan ibland ett särskilt Natura2000-tillstånd behövas om det som ska göras på gården kan påverkan miljön inne i Natura2000-området. Liksom för ett miljötillstånd för ökad djurhållning behövs i så fall ett samråd och sedan miljökonsekvensbeskrivning. Men det är mest aktuellt för stora projekt som vindkraftsutbyggnad eller järnvägar.
Regeringen kan lämna dispens och tillåta verksamheten om det anses vara ett ”allt överskuggande samhällsintresse”, vilket lantbruk sällan får åtnjuta att kallas. Eller så kan regeringen sätta stopp som för kalkbrytning invid Natura2000 på Gotland. Om verksamheten tillåts krävs långgående kompensatoriska åtgärder som kan handla om att utse ett nytt Natura2000-område.
Av Markus Hoffmann