Orimlig ­miljölagstiftning

”Lantbruket skapar den ­kanske viktigaste ekosystem­tjänsten av alla, nämligen mat”

Först kommer känslan, sedan det förnuftsstyrda ­resonemanget. Det menar i alla fall många forskare som studerat hur vi människor förhåller oss till olika företeelser i omvärlden och hur vi fattar beslut. (Vad annat kan annars förklara Brexit, Donald Trump och motståndet mot privata företag i just vård, skola och omsorg?) Det är en egenskap som sannolikt hjälpt människan som art och ­hindrat oss att likt åsnan mellan hötapparna eller Hamlet med Yorricks skalle i handen gå under i valet om att vara
eller inte vara.
Men känslan kan också hindra oss att se möjligheter, blockera våra tankar, och det gäller i synnerhet när vi känner oss utstötta eller ifrågasatta av vår omvärld. Det är här synen på jordbruket som miljöfarlig verksamhet kommer in i bilden, något som vi efter ledaren i förra Lantbrukets Affärer fått flera bekräftelser på.

Miljöbalkens rimlighetsparagraf
För oss som är verksamma i näringen framstår i enlighet med Miljöbalkens rimlighetsparagraf många av de pålagor som läggs på lantbruket som orimliga att uppfylla utan att ­verksamheten äventyras. Samtidigt är det begripligt att en näring som bygger på att både nyttja och leverera eko­system­tjänster också granskas för sin miljöpåverkan.
Men här får det svenska lantbruket lida av två svenska fenomen. Det ena är att lantbruket som en tidigare del av regleringsekonomin är extremt väldokumenterat och genomlyst. Det gör att beslutsfattare ofta har bättre kännedom om lantbruket än om andra näringar. Det är som vi ofta påpekat alltid enklast att leta där det är ljusast.
Det andra fenomenet är det som sannolikt väcker ett visst löje bland våra EU-vänner från de södra medlemsländerna, nämligen vår osedvanligt goda förmåga att alltid leva upp till lagar och regler. Här får vi skylla på en sedan Axel ­Oxenstiernas tid särdeles effektiv myndighetsstruktur.

Detaljreglering av åtgärder
Tillsammans leder detta till en detaljreglering med åtgärdsstyrning av just ett jordbruk där vi tack vare god statistik och uppföljning förväntas se resultat. I Miljöbalken tillsammans med Miljöprövningsförordningen och Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd lindas lantbrukaren in i ett finmaskigt nät av ambitiösa mål åtgärdsbaserade regler för tillstånd och anmälningsplikt som till slut hotar att snärja och paralysera honom eller henne som företagare. Detta trots att många lantbrukare enligt nyare forskningen är utpräglade entreprenörer.
I takt med att lantbruksföretagen blir större ökar också risken för dem att bli tillståndspliktiga. För större djurgårdar är detta redan ett faktum. För stora jordbruksföretag som vill samverka eller åta sig exempelvis foderproduktion eller spannmålshantering börjar de närma sig taket för tillståndsplikt. Den som vill gå vidare i förädlingskedjan och börja med annan livsmedelsproduktion än torkning, frysning eller tvättning, rengöring och paketering kliver snabbt in i ett snår av regler, tillstånd och anmälningsplikt.

Ändrad syn
Från exempelvis Greppa näringen börjar vi få sådant grepp om vilka utsläppsnivåer som är rimliga för växtodlings- ­respektive djurgårdar, och även värdet av att använda sig av en rad olika åtgärder. Det kommer också allt fler belägg för att ett målorienterat miljöarbete är mycket mer kostnadseffektivt än ett åtgärdsbaserat. Det tas bland annat upp i översynen av förgröningsstödet och i en rapport från AgriFood Science om skyddszoner i jordbruket.
Det är dags att se över regelverket kring jordbruket, minska krånglet och ändra synen på jordbrukets miljöpåverkan. ­Lantbruket skapar den kanske viktigaste ekosystemtjänsten av alla, nämligen mat. Det borde kunna utgöra en grund för att med Miljöbalkens rimlighetsparagraf som utgångspunkt ­förändra miljöprövning och synen på jordbruk som miljö­farligt.

Dröna på!
För övrigt anser vi att drönare fortfarande kan och bör användas i jordbruket, både i försök och i produktion. Den vittomtalade domen från Datainspektionen den 21 oktober avser kameraövervakning på allmänplats, och eftersom åkermark inte är allemansrättsligt tillgänglig faller den inte under det regelverket. Så vitt vi kan bedöma är det alltså bara att dröna på.