Osäkerhet kring nya terminshandelsregler

Det är lätt för alla aktörer att följa utvecklingen på terminsmarknaden vilket minskar risken för spekulation.

Vid årsskiftet 2014–2015 började många oroa sig för de inskränkningar i terminshandel och möjligheter till prissäkring som det nya finanshandelsdirektivet MIFID II skulle innebära. När nu reglerna kommer att införas vid årsskiftet är det färre som oroar sig, men osäkerheten kring alla detaljer är fortfarande stor.

Vid årsskiftet träder de nya EU­reglerna för marknader för finansiella instrument i kraft. Uppmarschen har varit relativt lång och för två år sedan när EU­direktivet började diskuteras var det många som diskuterade för­slagen och flera av dem Lantbrukets Affärer talade med då hyste viss oro för konsekvenserna.
Bakgrunden till förslagen var en vilja från främst EU­parlamentarikerna att skydda enskilda medborgare för miss­ledande rådgivning och det som kunde uppfattas osund spekulation. I spåren av en ökad handel med råvaruterminer och de höga priserna under 2007–2008 föddes en uppfattning att en bakom­liggande orsak till de höga priserna var en spekulation i terminer.

Omfattande regelverk
Det är inte helt lätt att få en överblick över regelverket – propositionen som lades fram för riksdagen i april om fattade samman­lagt 1 706 sidor – men det riktar sig i första hand till de företag som ska handla med värdepapper. Men det innebär inte att ändringarna blir helt utan konsekvenser för privatpersoner eller företag.
De viktigaste generella förändringarna är att rådgivning och handel skiljs åt i möjligaste mån och att värdepappers­företagen får höjda och i vissa fall väsentligt höjda krav på dokumentation och rapportering. Dessutom ökas kraven på transparens och information till kunder och kvalitetssäkringen i order­hanteringen skärps.

Oro kring råvaror
Ett specifikt område som finns med i det nya regelverket berör råvaruderivaten och det är förändringen som kanske väckt störst oro, i alla fall i lantbruks­kretsar. Här införs gränser för hur stora positioner enskilda aktörer får ta, och handlare måste offentliggöra informa­tion om alla aktörers samlade positioner och rapportera dessa till Finans­inspektionen.
För lantbruket är det främst spannmålsterminer som berörs, men även den alltmer intressanta marknaden för mejeriprodukter och även socker. Det är inom de områdena där behovet av prissäkring är som störst.

På tvärs mot trenden
”Det nya regelverket går egentligen tvärs emot den trend med ökad marknads anpassning och avskaffande av kvoter och minskade stöd som vi ser i dag”, konstaterar Torbjörn Iwarson,
Skandia, en av de skarpaste kritikerna. ”Rekommendationerna till medlems­länderna är att främja prissäkring.
Då finns egentligen bara kontrakt och terminer för lantbrukarna att tillgå, något som kommer att försvåras.”
”Regelverket är avsett för att få bort avarter där privatpersoner köper värde­papper som de inte förstår och ge ett stärkt investerarskydd. Men samtidigt gör regelverket det mycket krångligare och även dyrare. Eftersom lant brukare i det här sammanhanget likställs med privatpersoner kommer deras möjlig­heter att sprida risken och prissäkra att försämras.”
Torbjörn menar att det krångliga regelverket kommer att väsentligt fördyra transaktionskostnaderna, vilket i slutändan kommer att drabba kunderna. Det kommer att höja kostnaden för att prissäkra sig och i realiteten öka risken för lantbruket.

Begränsade positioner
I systemet med det som kallas kvantita­tiva trösklar kommer den position som en enskild aktör tar att begränsas till vad som kan antas vara fysiskt möjligt att leverera på en marknad, exempelvis ett vetekontrakt på Matif ska motsvara en fysisk mängd vara i Rouen på den dag som kontraktet avser. Det här blir naturligtvis ett teoretiskt värde men kommer enligt Torbjörn att få konsekvenser.
”För att marknaden ska fungera måste det finnas köpare av terminerna och dessa är ofta stora aktörer, som exempelvis försäkringsbolag”, förklarar han. ”Om deras möjlighet att placera pengar långsiktigt i den här typer av värdepapper minskar kommer det också att påverka efterfrågan och därmed marknaden.”

Kollektiva lösningar
”Detta gäller även väderterminer, som ställs mot förväntad nederbörd och temperaturer, faktorer som ingen marknads aktör hur stor eller liten den är kan påverka. Det finns en före­ställning hos dem som formulerat detta att det finns spekulanter som driver upp priserna och de gillar helt enkelt inte marknadsekonomin.” Torbjörn tror att en följd av de nya reglerna kommer att bli att det bildas prissäkringskollektiv i kooperativ eller andra organisationsformer som kan anlita en professionell förvaltare, eller så kommer de fysiska användarna i form av kvarnar eller fodertillverkare att ta på sig den rollen.

Teoretisk nivå
”Vi har haft en hel del funderingar kring det nya regelverket och upp­vaktade Finansinspektionen i våras för att få besked om vad det kan komma att innebära i praktiken”, berättar Erik Hartman, Foder och Spannmål.
”Många av de svar vi får hamnar på en väldigt teoretisk nivå med olika antaganden, exempelvis om vad som är en fysisk position, och vad är det inte.”
”Men de svar som vi hittills fått tyder på att för en normal spannmålsodlare och en normal handlare borde det inte innebära några problem. Med betoning på borde. Regelverket är en i det närmast ogenomtränglig massa som ska omsättas till något praktiskt och här har varken vi eller de svenska myndig­heterna några färdiga svar.”

Torbjörn Iwarson
”Det krångliga regelverket för handeln med råvaruterminer kommer att höja kostnaden för att prissäkra sig och i realiteten öka risken för lantbruket, säger Torbjörn Iwarson, Skandia.

Motsatt effekt
”Om följden blir en högre kostnad för den som tillhandahåller tjänsten kommer det att öka kostnaderna för prissäkring. Då får direktivet egentligen motsatt effekt mot vad som var avsett.”
Även Erik har synpunkter mot den marknadskritiska inställning som genomsyrar regelverket.
”Jag har svårt att förstå den över­lag negativa synen på spekulation.
Antaganden är inget negativt, utan en fullt ut naturlig del i varje fungerande marknad.
Sammanfattningsvis är Erik inte lika bekymrad som för två år sedan.
”Marknaden har en förmåga att anpassa sig, ungefär som vatten som alltid söker sig till den lägsta punkten. Frågan är om vattnet i detta fall flyter åt rätt håll.”

”Det nya regelverket går egentligen tvärs emot ökad marknads-anpassning”
Torbjörn Iwarson

Minskad oro
Spannmålsodlarna oroade sig inlednings vis för att politikerna med det nya regelverket ville försvåra lant­brukarnas möjlighet att prissäkra sig. Idag är dock ordförande Per Sandberg lite mindre orolig.
”Vi var oroliga tidigare, men har förstått att det främst kan komma att röra sig om ökade kostnader, inte någon formell begränsning”, säger han.
Han menar att deras medlemmar har som enskilda aktörer svårt att engagera sig i detta, utan får förlita sig på handeln. Behovet av att kunna prissäkra sig är dock lika stort.
”Vi höll på och rotade i detta när det kom upp för drygt två år sedan”, säger Mats Eriksson, BM Agri. ”De besked vi fick då när vi diskuterade detta med banker och andra föranledde inte några förändringar. På grund av prisfallen på börserna så är vi inte igång med våra ”chans/risk terminer” utan gör bara säkring av egen fysisk vara. Om börspriserna fortsätter uppåt kan det bli aktuellt att starta upp igen. Vi måste då ta ställning till om nya regler medför att det är något vi behöver ändra.”
En lugnare marknad med relativt stabila priser – om än på en låg nivå – har gjort att intresset för prissäkring uppenbarligen blivit något mindre. Det som förväntades röra om rejält i handeln verkar mest bli ett ökat krångel för dem som handlar med värdepapper. Men djävulen bor som sagt i detaljerna och det är en i det närmaste ogenomtränglig massa detaljer i det nya regelverket.

Av Lennart Wikström