Osakligt om ­kooperation som företagsform

”Många är stolta över det här”, sade LRF:s vd Anders Källström belåtet när han visade LRF:s stämmoombud en debattsida ur Dagens Nyheter med rubriken ”Kooperativa företag missgynnas i Sverige”. Kanske det, men Källströms initiativ till en ny kooperativ organisation får hård kritik av sakkunniga på området.

Inlägget på DN Debatt kom den 10 maj och var undertecknad av den illustra skara som utgör styrelsen för lobbyorganisationen Svensk Kooperation. Den består av förutom ordföranden, Anders Källström själv, HSB:s vd Pernilla Bonde, ordföranden för Arbetsgivarföreningen KFO Leif Linde, Landshypoteks vd Liza Nyberg, Lantmännens koncernchef Per Olof Nyman, samt KF:s vd Tommy Ohlström.

”Styvmoderligt behandlade”
Tesen som drivs i debattinlägget är att den kooperativa företagsformen är styvmoderligt behandlad i Sverige: ”Genom en föråldrad lagstiftning och ensidigt gynnande av privata och offentliga företag har Sverige hamnat i bakvattnet när det gäller idéburet, långsiktigt företagande”.
För att råda bot på det föreslår Svensk Kooperation en handlingsplan för att utveckla det kooperativa företagandet. Högst upp på åtgärdslistan återfinns dels en ny lag för ekonomiska föreningar, dels en ökad tillgång till investeringskapital för kooperativa start up-företag. Ökad forskning om kooperativa företag och ekonomiska föreningar efterlyses också.

Redan subventionerad
De SLU-forskare som finns i ämnet har dock inte konsulterats av Svensk Kooperation. Jerker Nilsson, professor (emeritus) i företagsekonomi, särskilt kooperativt företagande och marknadsföring, är frågande till tesen om att kooperationen är styvmoderligt behandlad:
”Nej, inget tyder på det. Kooperationen är tvärtom redan subventionerad genom enkelbeskattningen, som innebär att pengarna som delas ut till medlemmarna till skillnad från aktieutdelningar är undantagna från beskattning.”
Undertecknarna av DN debatt-inlägget borde klargöra vad den diskriminering av kooperationen de pekar på består av, påpekar Jerker Nilsson som anser texten vara behäftad med ett antal svepande och ideologiskt motiverade påståenden av närmast idealistisk natur.
”Man kan undra vad Lantmännen egentligen tycker om att argumentera för statliga subventioner till nystartade företag”, säger Jerker Nilsson. ”Det är också allvarligt att efterlysa ökade kunskaper och utbildningsinsatser när de som undertecknat inte tycks ha tillgodogjort sig något av den forskning som finns på området innan de skrivit under.”

”Kooperationen är tvärtom redan subventionerad”
Jerker Nilsson, SLU

Saknar grund
Karin Hakelius är universitetslektor i företagsledning på SLU och ansvarar för den kooperativa kursen som ges på SLU varje år. Även hon är skeptisk till det budskap som förmedlats på DN debatt:
”Inledningsvis hävdas att ’Över hela västvärlden pågår en rörelse för att stärka kooperation som företagsform’. Om jag sett det i en studentuppsats hade jag noterat ’Källa?’ i marginalen”, säger Karin. ”Samma gäller påståendet att kooperationen är ’styvmoderligt behandlad’. Följdfrågan blir förstås av vem eller vilka? Det finns gott om sådana svepande formuleringar som inte exemplifieras.”
Vad är det som i botten förenar producent- och konsumentkooperationen?
”Det är de tre kooperativa grundprinciperna”, förklarar Karin: ”Att föreningen bildats för att tillgodose ett gemensamt behov för medlemmarna,
att det bara är medlemmarna som styr föreningen och att vinstmedlen uteslutande går till medlemmarna.”
Tjänstemannaprodukt
Däremot instämmer Karin Hakelius i påståendet att kunskapsnivån i samhället om den kooperativa företagsformen är för låg och borde höjas.
”Företagsformen är bra, men den individualism som brett ut sig snart
sagt överallt – både bland bönder och HSB:s medlemmar – har påverkat ­förutsättningarna för den. Huvud­slutsatsen i den avhandling jag skrev om kooperativa värderingar hos lantbrukare blev ungefär att särskilt i den yngre generationen anser man att kooperationen som idé är nog bra – men den funkar inte när organisationerna blir
för stora.”
Dessutom är det tjänstemän som undertecknat dokumentet, inte de förtroendevalda, påpekar Karin Hakelius som frågar sig vad de förtroendevalda anser om initiativet och varför de inte finns med bland undertecknarna.
Har du konsulterats som sakkunnig av initiativtagarna?
”Inte alls”, säger Karin.

”Det finns gott om svepande formuleringar som inte exemplifieras”
Karin Hakelius, SLU

Blått och rött blir grönt
En förtroendevald som var aktiv i kooperativa frågor var Bo Dockered, LRF-ordförande mellan 1986 och 1995. För 25-talet år sedan hörde undertecknad honom varna lantbrukskooperationen för att gå armkrok med konsumentkooperationen: ”Vi ska inte blanda ihop den blå kooperationen med den röda”, hette det, fritt ur minnet. I dag ser han saken i ett annat ljus.
”Det känns inte längre så aktuellt att tala om blått och rött – och blandas det blir resultatet som bekant grönt”, säger Bo Dockered och skrattar. (Det är blått och gult som blir grönt när det blandas. Blått och rött blir brunt. Reds anm) ”Det fanns tidigare ett utbrett kooperativt samarbete inte minst internationellt och där var jag med.”
Initiativet Svensk Kooperation gör
Bo Dockered tummen upp för:
”Meningen är att lyfta fram kooperation som företagsform och det är något som behövs. I striden om Landshypotek hörde jag Lars Tobisson (M) prata om att kooperation kan väl vara bra för att driva daghem, men knappast mycket mer. Och visst, kooperationen har många gånger inte klarat sig så bra. Nu gäller det att ta nya tag.”

Av Sven-Olov Lööv