Resultatbaserade ersättningar till lantbruket kommer mer och mer inom EU. När ersättningsformen har testats i Sverige har utfallet var mer än lovande. Resultatbaserade ersättningar skulle också bli mer rättvisa.
Knut Per Hasund på Jordbruksverket ingår i en arbetsgrupp som i ett pilotprojekt på Falbygden testar hur resultatbaserade ersättningar skulle fungera i praktiken. Det handlar om en ersättningsmodell för ekosystemtjänster. Resultatet var, som väntat, mycket positivt.
”Administrativt är det mycket mer tidseffektivt än nuvarande system och dessutom visade det sig vara mycket uppskattat av bönderna”, konstaterar han.
Så nu vill han gå vidare och göra motsvarande pilotprojekt även när det gäller betesmarker och växtnäringsläckage.
Kassan krymper
Till skillnad från dagens system ger det resultatbaserade lantbrukarna fria händer att själva hitta lösningar som fungerar på just deras företag, årets väderlek och varje plats på gården. Bara resultatet räknas.
Men det börjar bli bråttom, för den biologiska mångfalden minskar trots de nuvarande stöden. Samtidigt finns det en rad åtgärder som lantbrukarna kan göra för att ge lärkorna landningsbanor och öka förekomst av insekter och pollinatörer, sådant som inte ingår i dagens åtgärdsprogram.
”Dessutom kan vi räkna med kraftiga nedskärningar i dagens stöd i spåren av Brexit. Ett annat problem är att stödet till naturbetesmarker ensidigt gynnar ekologisk odling med 7 000 kr per hektar, medan konventionella lantbrukare bara får 3 000 kr per hektar. Personligen anser jag att detta inte är bra ur miljösynpunkt”, säger Knut Per Hasund.
”Min egen, personliga åsikt är att stödet till ekologisk odling kan ifrågasättas. Om det skulle ge mindre växtnäringsläckage vore det mot principen ’förorenaren betalar’ som Riksdagen antagit. Dessutom är det inte så att ekoodling ger mindre växtnäringsläckage, tvärtom i fall man ser per producerad enhet. Och om någon tycker ekologiska produkter är godare eller nyttigare så ser jag inte varför skattebetalarna ska subventionera dessa privata varor.”
Skiljer mycket
Av en utvärdering av ersättningsnivåerna inom landsbygdsprogrammet som Frida Edström på Jordbruksverket gjort beträffande ersättningsnivåer och kalkylnivåer framgår bland annat att ekologisk produktion av spannmål, oljeväxter med mera får 97 procent av vad som är maximalt tillåtet av kommissionen (baserat på kostnadskalkylerna) medan betesmarker med allmänna värden får bara 24 procent av maxbeloppet och betesmarker med särskilda värden får 47 procent.
Men om vi nu bara har en påse pengar som alla vill vara med och dela på, hur ska vi prioritera?
Mer per krona
I pilotprojektet utgick ersättning för den biologiska mångfald och andra miljönyttor i odlingslandskapet som bonden och betesdjuren faktiskt producerade.
”Stöden riktas till det som samhället och befolkningen faktiskt vill ha och utfallet pekar mot att vi fått mer biologisk mångfald per utbetald krona”, konstaterar Knut Per Hasund.
Ju mer miljönytta, desto högre ersättning. Detta samtidigt som marker som idag får full ersättning, men inte har några större värden biologiskt eller kulturhistoriskt, får betydligt lägre ersättning i det resultatbaserade systemet.
”Det är ju samhällsekonomiskt tokigt att betala en massa pengar för mark som ur miljösynpunkt är ganska ointressant! Det kostar mer än det smakar att beta dem.”
En annan stor fördel med det resultatbaserade systemet är att en massa regler försvinner tillsammans med åtgärdsplaner och sanktioner.
”Ersättning utgår ju bara för de värden man uppnår. Tanken är dessutom att bönderna ska fylla i så lite som möjligt själva. Istället kan man utnyttja den nya teknik som finns. Murars längd går ju lika bra att mäta med satellitfoton som med måttband.”
Ny teknik underlättar
En idé är att tjänstemän inte ska behöva lägga tid på att räkna värdefulla träd och åkerholmar. Istället används den teknik som finns för att analysera flygbilder av de olika objekten. Bönderna själva kan ha koll på utvecklingen när det gäller artrikedom. Den bedöms utifrån objektivt mätbara indikativa växter, frånvaro av sly, högt gräs och nässlor. Syftet är att skilja ut marker med stor artrikedom eller höga landskapsvärden från dem med lägre värden. Detta behöver bara följas upp med stickprovskontroller.
”Dessutom tillkommer aspekten samhällsekonomisk nytta baserat på hur många som faktiskt upplever dem”
”Det blir ungefär som barnbidrag, man får pengarna för stenmurar och annat som gör miljönytta utan en massa ansökningar och kontraktsvillkor.”
Vid projektet i Falbygen följdes det upp mer noggrant och ett resultat var lite förvånande: Några av lantbrukarna hade sökt för mindre än de egentligen hade rätt till.
”En extra poäng med det här systemet är att bönderna lär känna sina marker bättre samtidigt som det är lätt att hantera”, konstaterar Knut Per Hasund.
Positivt mottagande
Ersättningen i pilotprojektet var riktad till stenmurar, diken, åkerholmar, skogsbryn och andra så kallade kulturmiljöer intill åker. Anledningen är att nästan all biologisk mångfald och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet är koncentrerad till dem, och de har också stor betydelse för hur landskapet upplevs.
”Dessutom tillkommer aspekten samhällsekonomisk nytta baserat på hur många som faktiskt upplever dem.”
Bland deltagarna i projektet var mottagandet positivt: 39 procent tyckte ersättningarna var bra och resterande 61 procent tyckte det var mycket bra. Ersättningsnivån landade i genomsnitt på 220 kr per ha åker.
”Vi kan konstatera att det fungerar”, säger Knut Per Hasund kortfattat.
Ararat gör det möjligt
Sedan återstår att försöka baxa det hela ända fram. För närvarande är det locket på för alla nyheter på Jordbruksverket eftersom det nya IT-systemet Jorden fungerar så bristfälligt. Men Knut Per Hasaund ser en väg förbi detta.
”Vårt gamla system Ararat är inte utfasat ännu, utan är fortfarande i drift för den del uppgifter. Där kan det här läggas in.”
Nästa programperiod hoppas han kunna rulla igång ett utvidgat pilotprojekt för betesmarker, troligen blir det i så fall med start 2021.
Av Ulf C Nilsson