Politikens återkomst

Inte nog med att man som lantbrukare är utelämnad till väder och vind – något som just nu är ganska kännbart i vissa delar av landet.

Dessutom måste man lära sig att hantera en världsmarknad som är minst lika nyckfull. Faktum är att variationerna i priserna på spannmålsterminer under våren varierat nästan lika mycket som veteskörden under de senaste 30 åren.
Som grädde på moset har nu lantbrukets överstepräster bringat liv i de gamla politiska spökena från förr. När vi äntligen hade hoppats på att det svenska lantbruket efter
25 år fått bort de sista resterna av den reglerings­ekonomiska smittan ur systemet så möts vi igen av upprop och knä­böjanden inför våra tämligen njugga politiker.

Svunna tiders försörjningspolitik
Risken är att alla rop på hjälp och påtryckningarna för att få till stånd en livsmedelsstrategi, lett till att de sociala samhälls­ingenjörerna på den rödgröna vänsterkanten ser en möjlighet att vinna tillbaka förlorad mark. Den livsmedels­strategi som vagt kan börja skönjas genom ­ångorna från kopparna på Sveriges längsta kafferep påminner alltför mycket om svunna tiders försörjningspolitik och kommer att ha bara några enstaka ut­­smyckningar från 2010-talets behov av stärkt konkurrens.Det räcker med att se på vilket sätt mjölkbönderna ska hjälpas ur krisen.
Den rödgröna regeringen har insett att för att ens komma i närheten av vad deras föregångare klarade av i form av budgetdisciplin och överskottsmål måste skatterna höjas radikalt, och eftersom man lovat att inte avskaffa jobbskatteavdragen måste varje annan sten vändas och prövas. Höjning av drivmedelsskatter kan motiveras av miljöskäl och är politiskt gångbara, alltså höjs dieselskatten.

Dieselskatt i särklass
För svenska lantbrukare är den en allvarlig konkurrens­begränsning och den var innan skattehöjningen den enskilt största skattebelastningen för jordbruket. Enligt Konkurrenskrafts­utredningen betalade svenska lant­brukare 847 miljoner kr i dieselskatter av en total skatte­belastning på 960 miljoner, skatt på kapital och löner ej inräknade. Det kan jämföras med danska lantbrukets 161 miljoner kr eller de finska kollegornas 233 miljoner i dieselskatter.
Jordbruket använder cirka 270 miljoner liter diesel och den aviserade skattehöjningen med 53 öre per liter innebär en kostnadsökning med 143 miljoner kr. Den utlovade kompensationen i form av minskad skatt på diesel äts alltså till hälften upp av skattehöjningen. Eftersom sänkningen är generell blir det bara en liten del till mjölkbönderna.
Kompensationen i den form den görs nu har också fått skälig kritik från bland annat Maskin­entreprenörerna, som med denna åtgärd fått en konkurrensnackdel ­gentemot lantbruk som också bedriver entreprenad­verksamhet. (Men det är klart, inget roar en S-regering som att se småföretagare slita öronen av varandra i interna konflikter.)

Stärk lönsamheten – inte politiken
När det gäller statlig lånegaranti är det nålpengar i samman­hanget och fortfarande gäller att lån inte bör beviljas till företag som inte har förutsättningar att betala tillbaka dem. Om inte förutsättningarna att bedriva lönsamma lantbruksföretag i grunden förbättras genom strukturella kostnadsminskningar – och högre intäkter – har inte produktionen någon framtid, i alla fall inte om den ska bedrivas i form av företagande.
Det är med viss bävan som vi åser politikens återkomst till lantbrukssektorn. En inte alltför vågad utsaga om ­framtiden blir då att vi också kommer att se en framväxt av en ny näringspolitisk adel som kommer att ge svängdörrarna på Rosenbad helt nya varvtal med sina frekventa försök att tillskansa sig själva och näringen några smulor från skattebordet.
Från detta vansinne bevare oss milde herre Gud.