Precisionsodling kräver nya kalkylmodeller

Digitalisering. Foto Sofia Barreng

Brist på tillförlitliga kalkylmodeller har gjort det svårt att visa på lön­samheten i investeringar som handlar om resursoptimering, och som ger förändringar över tid. Det tillsammans med bristande lönsamhet har bromsat nyttjandet av ny teknik i lantbruket.

Den traditionella bidragskalkylen som de flesta lärt sig i grundutbildningen är ett utmärkt sätt att ställa samman intäkter och kostnader relaterade till en produktionsgren eller verksamhet inom en rörelse. Men när olika produktionsgrenar ska jämföras förutsätter den traditionella modellen att de använder de gemensamma resurserna på ett likartat sätt. Det kan till exempel röra sig om att jämföra en höstsådd gröda mot en annan.

Dynamiska effekter
Men när vi utgår från verkligheten uppstår genast problem. Vad innebär det att byta ut en del av höstvetearealen mot höstraps? Vad får det för konsekvenser för maskinut­nyttjande, läglighetseffekter vid både sådd och skörd, behov av markbearbetning?
Ett annat problem kan uppstå vid jämförelse mellan traditionell plöjning och reducerad jordbearbetning. Om du ändå behåller plogen så ska kostnaden fördelas på en mindre areal och kanske färre grödor.
Om du gör en mer omfattande ändring av driftsinriktningen, som exempelvis planterar en flerårig energigröda som salix innebär det att resurser frigörs och i vilken utsträckning kan då företaget dra nytta av detta – om inte alla tjänster är köpta?

Stegvis totalkalkylering
Det är resonemang som dessa som ligger bakom det som brukar kallas totalkalkylen, där alla kostnader i så hög utsträckning som möjligt fördelas ut på respektive produktionsgren. Beräkningen går till på samma sätt som vid upprättandet av en bidragskalkyl, men fortsätter sedan längre i flera steg. Det gäller maskiner som inte är specialmaskiner, byggnader som inte är specifika för produktionsgrenen och liknande.
Även samkostnader som kommunikation,
arbetsledning och fortbildning bör tas med. Självklart kan det vara svårt att hitta exakt rätt, men genom att föra tidsdagbok under åtminstone en period kan det gå att hitta fördelningsnycklar. I bästa falla finns data lagrade i form av tidsregistrering för personal, driftstid för maskiner vid olika arbeten med mera.
Frågan om även markkostnaden ska tas med i totalkalkylen beror på om det är en jämförelse mellan olika grödor – då markkostnaden i princip är neutral och inte behöver finnas med – eller en kostnadskalkyl då även kostnaden för marken bör finnas med. Vid jämförelse mellan olika grödor där det kan uppstå skillnader i ­markutnyttjande och det även kan innefatta arrenderad mark, är det också viktigt att ha med markkostnaden.

Optimering, inte maximering
Ett område där det varit svårt att fånga in den ekonomiska lönsamheten är tillämpning av ny teknik och precisions­odling. För att kunna dra nytta av tekniken och använda den både som beslutsstöd och för styrning krävs investeringar i senaste tekniken. I traditionell kalkylering innebär det att för att få bästa ekonomi på investeringen ska den fördelas över så stor areal och så många nyttjade timmar som möjligt.
Men ett viktigt syfte med att tillämpa precisionsodling – eller precisionsdjurhållning för den delen – är att uppnå optimering genom minskad resursförbrukning och inte genom maximerat nyttjande. Ofta uppnås effekter över tid i form av minskat behov av gödselmedel, växtskydd och dragkraft, faktorer som är mycket svåra att få med i en kalkylmodell som bygger på historiska data.

Börja mät
Svårigheterna att med traditionell kalkylering fånga in den här typen av faktorer i kombination med allmänt dålig lönsamhet i jordbruket, kan vara en viktig förklaring till varför inte fler investerar i ny teknik och tillämpar precisionsodling. Om även kostnaden för fortbildning för att lära sig den nya tekniken också behöver räknas in kompliceras kalkylen ytterligare.
En fördel som ändå skänker visst hopp för framtiden är att många lantbrukare
idag har investerat i maskiner som är an­passade för den nya tekniken och därmed i princip är startklara. Digitalisering och datalagring gör det också möjligt att mer korrekt fördela nyttjandet på rätt gröda och produktionsgren. Det räcker ofta med att börja använda sig av auto-
styrning och sektionsavstängning av spridare och spruta.

Av Lennart Wikström