”Vi kan konstatera att det inte bara varit en signal utan också ett effektivt verktyg”
Pengar är inte allt här i världen brukar vi få höra av dem som gärna vill sko sig på vår bekostnad. Men pengar och hur vi hanterar dem sänder viktiga signaler.
En viktig sådan signal är avräkningspriset på mjölk. Ett högt pris talar om att producenterna skapar mervärden som marknaden är villig att betala för, medan ett lågt pris skickar signaler om att marknaden efterfrågar andra produkter.
I augusti i år nådde Arlas acontopris en bottennivå på 2,42 kr per liter. Den som är något bevandrad i svensk mjölkproduktion vet att det är ytterst få producenter som klarar av att producera långsiktigt på den låga nivån. Från och med 1 december är Arlas acontopris 3,11 vilket är en höjning med 29 procent på fyra månader, en prisnivå som kanske något fler kan stå ut med att leverera till.
Det kan också jämföras med all time high i början av 2014 på 3,98 och medelpriset sedan 2005 på 3,30 kr per liter.
”Lägg ner!”
Frågan är vad syftet har varit med de kraftiga prissvängningarna. Vi är införstådda med att när den ryska marknaden stängdes och kvoterna upphörde uppstod ett tryck på EU-marknaden med produkter som måste hitta nya köpare. Då gäller lagen om tillgång och efterfrågan och så vidare. Även det faktum att produkter som mjölk, som inte kan lagras och som har mycket hög priselasticitet i konsumentled, måste prissänkas mycket för att den sista litern ska bli såld.
Men vi har svårt att föreställa oss att det bondeägda kooperativet Arlas betalningsförmåga till sina leverantörer sjönk med drygt 60 procent på två år, för att sedan stiga med 29 procent på fyra månader. Därför har Arlas prispolitik haft ett helt annat syfte, nämligen att skicka signalen ”lägg ned” till så många leverantörer att det marginella volymsproblemet på marknaden kunde försvinna.
Minskad invägning
Vi kan konstatera att det inte bara varit en signal utan också ett effektivt verktyg. Nedläggning och minskad invägning är ett faktum och prognosen i år pekar på en minskning med cirka tre procent jämfört med 2015. Då ska vi ha med i minnet att med ett ettprissystem kompenserar många producenter sänkt avräkningspris med ökad produktion. Det är också ett känt faktum att det är svenska producenter och medlemmar i Arla som har högre kostnader än sina meddelägare i andra länder som drabbas hårdast.
Missad marknad
Det här agerandet mot medlemmar och ägare i egenskap av leverantörer har pågått samtidigt som vi de senaste åren kunnat se hur flera mindre mejerier och gårdsmejerier visat att det finns en betalningsvilja för svensk mjölk som varken handeln eller Arla varit kompetenta att ta ut på marknaden.
Vi menar att med tanke på ekonomiska föreningars portalparagraf borde den utvägen ha provats först; i synnerhet som just mjölk har så hög priselasticitet, det vill säga att relativt höga prishöjningar inte leder till motsvarande konsumtionsminskningar.
Det hade kunnat undvikas
Därefter borde en tvåprismodell ha provats, som gjort det möjligt för de producenter som klarar av att producera till marginalpris att göra det. Ett tvåprissystem hade också kunnat skicka värdefulla signaler om var marknadsvärdet finns. Det värsta som hade kunnat hända i det läget hade varit att Arlas konkurrenter hade fått ta hand om överskottsproblemet.
Nu får i alla fall kvarvarande leverantörer en välkommen julklapp och några kanske till och med skrattar hela vägen till banken. Men det är ett skratt som kan skorra lite falskt med tanke på dem som inte klarade Arlas stålbad, och att det kanske hade kunnat undvikas med ett annat agerande.