Risker med export och spotpriser

kor

Det var en gång ett mejeri som hade bildats av en grupp mjölkbönder.

Några hade lite större gårdar och större besättningar och med olika produktionsinriktningar, men de flesta var mindre och var beroende av att få så mycket betalt för mjölken som möjligt för att överleva. Trots olikheterna samsades de i sin ekonomiska förening och tjänade ganska bra med pengar på att samla in, separera, homogenisera, pastörisera och förpacka mjölken och sedan sälja den till befolkningen i närområdet.
Det var en kooperativ idyll. Om det någon gång blev överskott gjorde de smör och ost på mjölken. En del såldes i andra områden och lite kunde till och med exporteras. Någon kom på att de kunde torka skummjölken till pulver och med hjälp av regleringssystemet blev även det en bra affär.

Lönsamt för producenterna
Grunden i allt detta var att varje steg skulle vara lönsamt i sig, eller åtminstone bidra till ett högre avräkningspris. Export, juicetillverkning, Proviva – det finns många exempel på affärer mejeriföretagen gjort i förhoppning om att tjäna pengar.
Rådande Rysslandskris och Arlas agerande kan få vän av ordning att fundera. Det är klart att det är lockande när en ny marknad öppnas och en åtminstone stundtals köpstark publik har fått smak på västerländska varumärken. Men den första Rysslandsvurmen på 1990-talet fick ett för många kostsamt slut 1998, något som borde tänt ett varningsljus hos dem som tar affärsrisker med andras pengar.

Producenterna får betala
Det var nog inte många som kunde förutse utvecklingen i Ukraina och hur den skulle drabba livsmedelsföretagen i EU, men helt klart är att många tagit stora risker genom att försöka återta lite av de oljeeuro som vandrat österut. Kanske lite för stora risker. Nu pressas avräkningspriserna, något som i värsta fall kan få allvarliga följder för många mjölkproducenter och i bästa fall kan bli en minnesbeta för mejeriföretagen. Det var ju meningen att exportaffären skulle bidra till medlemmarnas lönsamhet, inte påskynda omstrukturering och avveckling av produktion.
Helt klart är att Arlas företagsledning har tagit risker som nu medlemmarna får stå för. Många producenter försöker nu hitta nya utvägar och vi kunde nyligen läsa i en av lantbrukstabloiderna om flera större mjölkproducenter som lämnar Arla.

Byt, starta eget eller bli pirat
Alternativen är faktiskt fler än man kan tro vid ett hastigt betraktande. Flera mejeriföretag kan av olika anledningar betala betydligt bättre än marknadsledaren, vilket själklart lockar. För några kan en egen vidareförädling vara en möjlighet, eller att tillsammans med andra i nykooperativ anda starta ett nytt andelsmejeri.
En tredje möjlighet är också att göra det som diskuterades vid Sveriges Mjölkbönders möte i Skövde i november. Där luftades nämligen helt öppet tankarna på en leverantörsförening, som skulle samla flera producenter och bjuda ut volym på spotmarknaden. Det intressanta är att mejerierna skulle kunna betala mer för den marginalmjölken än för basvolymen från medlemmarna. Vilka konsekvenser detta skulle få är svårt att föreställa sig, men det skulle sannolikt innebära en kraftig maktförskjutning till leverantörernas favör.
Vi vill nu inte säga att detta vore önskvärt, men visst vore det intressant!