Rödlistade substanser

I dagsläget är det lätt att få intrycket att kemiska växtskyddsmedel står under attack från många håll. Vi har tidigare berättat om det rektorsbeslut som SLU:s rektor Maria Knutson Wedel skrev under och där ett EU-projekts mål om ett jordbruk utan kemiska växtskyddsmedel ligger i linje med SLU:s strategiska håll­barhetsmål. Även om rektor gjort viss avbön gentemot växtskyddsföretagen och de forskare som framfört intern kritik ligger beslutet fast.
I EU-kommissionens något grumligt tänkta strategi för livsmedelssystemet Farm to Fork framförs också en i grunden kritisk inställning till kemiskt växtskydd. Där föreslås en halvering av risker och användning av kemiska växtskyddsmedel, en process vi känner igen från svenskt 1980- och 1990-tal.
I diskussionerna kring glyfosatets vara eller inte vara är det nog få som tror att välgrundade sakliga argument för en fortsatt användning kommer att kunna motstå en liten men högljudd opinion och politiker som redan i förväg tagit ställning.

Kritisk köttguide
En analys av varför gris- och kycklingkött fått röd gubbe när det gäller bekämpningsmedel i WWF:s köttguide visar också en om inte osaklig så åtminstone mindre solid grund för det ställningstagandet. Enligt WWF beror det på att de ges konventionell spannmål som odlats med användning av kemiska växtskyddsmedel. Enligt en analys publicerad 2013 ska en sådan foderstat göra att djuren får i sig spannmål som behandlats med mer än 1,5 gram aktiv substans, och det gör att köttet får rött ljus.
Varför just gränsen 1,5 gram har valts är otydligt och den gör inte åtskillnad mellan vilken typ av växtskyddsmedel som använts och att det alltså inte ligger någon riskbedömning bakom gränsvärdet. Den tar heller inte hänsyn till att det över tid sker en kontinuerlig förändring av tillåtna växtskyddsmedel och att därmed riskerna med att använda dem ständigt minskar – helt i enlighet med gällande regelverk och mål. Oförmågan att ta till sig dessa argument tyder på en från början negativ inställning från WWF:s sida till kemiska växtskyddsmedel som sådana.

Europeisk studie
Inte helt oväntat har växtskyddsföretagen vänt sig mot angreppen och försöker påverka utvecklingen i motsatt riktning. I en omfattande studie har Svenskt Växtskydds europeiska motsvarighet European Crop Protection bedömt konsekvenserna i 16 länder av utrensningen av växtskyddsmedel på grundval av de så kallade stupstockskriterierna, förbudet mot neonikotinoider och EU:s ramdirektiv för vattenförvaltning. Sammanlagt rör det sig om 75 aktiva substanser som är på väg att sorteras bort.

”De 75 substanserna som riskerar att fasas ger ett bedömt ökat skördevärde på EU-nivå på närmare 150 miljarder kronor”

I studien ingår sockerbetor, vindruvor, potatis, majs, korn, vete och raps. De 75 substanserna som riskerar att fasas ger ett bedömt ökat skördevärde på EU-nivå på 14 miljarder euro, eller närmare 150 miljarder kronor. Om de fasas ut skulle avkastningen i sockerbetor minska med 36 procent, i vinodlingen med 24 procent och i potatis med 20 procent. Det största samlade bortfallet skulle på grund av den omfattande odlingen ske i vete med fyra miljarder euro eller 42 miljarder kronor med potatis på en andra plats med ett minskat skördevärde på 2,3 miljarder euro eller 24 miljarder kronor.

Tuffast för potatis
För svenskt vidkommande motsvarar de 75 substanserna som är på väg att fasas ut ett totalt ökat avkastningsvärde för de aktuella grödorna på 1,4 miljarder kronor. Störst betydelse har de i potatis med cirka 525 miljoner med höstvete på en andra plats med 430 miljoner kronor.
Det handlar inte om att till varje pris ha kvar just de substanser som ingår i ECP:s studie. Men när vi fattar beslut om att förbjuda kemiska växtskyddsmedel ska vi också vara medvetna om konsekvenserna. Och göra en avvägning av de risker som fortsatt användning innebär.