Utredningen om växtskydds- och mineralgödselskatt har av vissa anklagats för att vara ett politiskt beställningsjobb för att missgynna konventionell växtodling. Det är en kritik som utifrån vad som framkommit, får anses ha substans.
Utredningen om handelsgödsel- och växtskyddsmedelsskatt fortsätter. Av vad som presenterats hittills framgår tydligt att utredarna har svårt att bestämma sig för nulägesbeskrivningen. Till exempel hävdas det på vissa ställen att försäljningen av växtskyddsmedel ökat. På vissa ställen hävdas det till och med att användningen ökat kraftigt. Enligt officiell statistik minskar dock försäljningen. Utredarna fokuserar dock nästan uteslutande på antalet hektardoser, ett mått som räknas fram genom att mängd såld vara divideras med högsta registrerade dos.
I sitt arbete konstaterar utredarna även att både deras och Sveriges arbete kring växtskyddsmedel tar ansats i EU:s ramdirektiv för hållbar användning av bekämpningsmedel. Det tar kort sammanfattat sikte mot säkrare och minskad användning av växtskyddsmedel generellt. Trots detta nämner utredarna inte den knappa femtedel av volymen som varken kräver godkänd utbildning eller godkänd utrustning, nämligen den del som säljs till hushållen.
Missar en femtedel
Utredarna konstaterar förvisso att växtskyddsmedel delas in i tre klasser men fokuserar efter detta på klass ett och två, alltså den yrkesmässiga användningen. De ansatser att minska även hushållens användning som går att skönja är att utredarna resonerar om att införa skatt även på ogräsättika.
Om Sverige i sitt arbete för minskad och säkrare användning bortser från den volym hushållen förbrukar kan det finnas skäl att anta att Sverige bryter mot EU:s ramdirektiv.
En knapp femtedel är trots allt ingen försumbar andel, i synnerhet inte då denna andel rimligtvis har högst hektardoser, hanteras av lekmän utan krav på varken utbildning eller godkänd utrustning och vars syfte till största delen är kosmetisk, inte att höja produktionen eller att skydda nyttoväxter. Sett till de grundvattenfynd som ligger i topp är det inte heller växtodlingen som stått för de största synderna.
Inte växtodlingen
I topp när det gäller antal fynd finns diklobenil och atrazin. Alltså Totex, ett preparat som då det tar död på allt inte använts i växtodlingen. Även detta talar för att det är användningen utanför växtodlingen som innebär, eller i alla fall inneburit, störst risk för utsläpp. Utredarna fokuserar dock på lantbruket och lyckas genom att enbart nämna preparat som i dagsläget är godkända få Bentazon att framstå som den mest funna substansen.
För att minska användningen siktar utredarna på en skatt som baseras på risk och hektardos. Dessutom ska de preparat som är registrerade med olika högsta dos i olika grödor beskattas efter den högsta tillåtna. Den skattenivå som skissas i förslagen är 30 kronor per högsta tillåtna hektardos.
Dränerar lantbruket
Kemiska växtskyddsmedel som innehåller lågriskämnen ska vara skattebefriade. Effektiva preparat och resistensbrytare torde således få en högre skatt medan lågeffektiva får en lägre eller ingen alls. Det är ett resonemang som känns igen från den politiskt satta underton att utredningens förslag på något vis ska gynna ekoodlingen som genomsyrat utredningen.
Utredarna konstaterar vidare att lantbruket är relativt okänsligt för skatten. Lantbrukarna köper uppenbarligen preparaten för att de behöver dem. Gjorda beräkningar landar i att nuvarande skatt minskar användningen med ungefär två procent, ett medgivande som egentligen är en torped i vattenlinjen på hela utredningen om en växtskyddsmedelsskatt.
Om skatten inte påverkar användningen i någon större omfattning innebär en höjd skatt enbart att lantbruket dräneras på pengar.
Av Per-Ola Olsson