Sandlosta – årets ogräs

Runt brunnar där det inte plöjs och ingen kemisk bekämpning förekommer blir det en frizon för sandlostan.

I år har förekomsten av sandlosta exploderat i många fält. Ofta har det funnits lite sandlosta i fältkanter, men nu har den spritt ut sig på stora delar av dessa fält. Men det finns också exempel på förekomst i fält där det inte tidigare observerats någon sandlosta alls.

Sandlosta är ett ettårigt gräsogräs som i huvudsak gror på hösten. Sandlostan sätter mycket frö som mognar snabbt. Fröna är mycket kortlivade i marken, och därför har sandlostan ingen möjlighet att bygga upp en långlivad fröbank i jorden.

Gräset finns ofta i vägkanter och många gånger ser vi att den vandrat in i fältet från vägkanterna. Då fröna inte överlever särskilt länge i jorden gynnas de av platser som inte plöjs. Mest sandlosta hittar vi i fält där reducerad jordbearbetning tillämpats i flera år. Då den är höstgroende gynnas den också av mycket höstsäd i växtföljden. Således blir bästa bekämpningen att plöja och vårså.

Odlingssystem
Helt plöjningsfri odling har sina fördelar, men förr eller senare uppstår det ogräsproblem. Att angripa problemet med enbart kemiska metoder är en kortsiktig lösning. En varierad växtföljd med varierad jordbearbetning är det mest hållbara i längden. Detta får vägas ihop med odlingsekonomin där vi haft klart bäst lönsamhet i höstsådda grödor.

På 1960-talet försvann vallen från växtföljderna, vilket är naturligt när det inte längre finns egna nötkreatur och någon avsättning för vallen. Om vårgrödorna försvinner på 2020-talet är ensidigheten total.

Snabba åtgärder
Första gången sandlostan uppträder gäller det att stämma i bäcken. Försök att putsa fältkanter och vägrenar, det kan också bli aktuellt att putsa mindre delar inne i fältet. Sätt in åtgärderna senast direkt efter vippgång, eftersom fröna snabbt blir groningsdugliga. Då sandlostan snabbt växer om krävs det upprepade putsningar när nya vippor börja uppträda. Enstaka sandlostor kan också behövas handplockas.

Då en planta kan sätta tusentals frön är det viktigt att få bort så många som möjligt tidigt. Är det sandlosta kvar i fältet är det viktigt att tänka till vid tröskningen så att den inte sprids vidare till nästa fält. Halm ska inte pressas från fält med sandlosta, det är även olämpligt att ta eget utsäde från fält med sandlosta.

En annan art av losta som förekommer är luddlosta, men den är inte ett lika stort problem. Innan vippgång kan det vara lite knepigt att skilja dem åt, men vipporna ser helt annorlunda ut. Då den är ljusgroende förekommer den ofta i slåttervallar, där den hinner sätta frö innan vallen slås. Generellt är luddlostan inte alls så konkurrenskraftig som sandlostan.

Kemisk bekämpning
Eftersom sandlostan sätter så pass mycket frön gäller det att uppnå i princip hundraprocentig effekt av ogräsbekämpningarna för att få ned populationen. Tyvärr har inte vanliga ogrässtrategier med standardprodukter för gräsogräs så pass hög effekt på sandlosta.

Huvudalternativet på våren i fält med sandlosta är en tidig behandling med 110 gram Broadway som sedan följs upp med ytterligare 110 gram lite senare. Engångsbehandlingar med 220 g Broadway ger sämre effekt. Däremot kan engångsbehandling med hög dos Avoxa vara ett alternativ.

Boxer på hösten har en viss effekt på sandlosta, dock mindre än 40 procent enligt Jordbruksverkets graderingar. I tvåhjärtbladiga grödor har många av gräsherbiciderna god verkan, till exempel Select Plus i höstraps. Men man måste vara medveten om att det inte räcker med bara kemiska bekämpningar för att lösa problemen med sandlosta.

Ett dolt problem
Många gånger använder vi gräsherbicider i höstvete mot andra gräs och då sandlostan är svårbekämpad är risken att den blir påverkad men inte dör. Det har under många år kunnat ge en uppförökning där låga plantor stått och fröat av sig i vetefälten utan att ha blivit upptäckta. Motsvarade problem finns med renkavle.

Höståtgärder
Om sandlostan stått och fröat i fält är det viktigaste att i höst göra en grund bearbetning på 1–2 cm, gärna dygnet efter tröskning om det är torrt, för att få så många frön som möjligt att gro. Sandlosta går i vila om den utsätts för ljus till skillnad från luddlosta.

Säkrast är sedan att plöja fälten, undersökningar har visat att en mycket liten del, mindre än 0,1 procent av fröna är groningsdugliga efter 1–2 år om de plöjts ner till 20 cm djup.

Av Per Axelsson och Ulrik Lovang, Lovang Lantbrukskonsult