Skrivelse till Norrmejeriers ledning och styrelse

Eilif Hensvold. Foto Sabina Nilsson/Norrbottens Affärer

På hemväg från kretsmötet i Luleå med VD 23/9 om mjölkprissänkningen far de sista fem åren genom huvudet. Är det nya Norrmejerier vi har sett i dag? En VD som ber om tid för att genomföra ett stort sparprogram. En VD som blygt påminner om att det tar tid, minst ett halvår, att skola in en ny VD. Jag försökte förstås vara lite hygglig och berömde programmet. Jättebra, nya Norrmejerier! Andra röster hörs också – för lite och för sent! Norrmejerier betalade 2017 kanske 30 öre under Arla, 2018 kanske 10 öre över och 2019 som det nu ser ut, 10–15 öre under. Och så har vi Skåne och Falköping. Och våra andra mål för företaget, långt, långt borta i fjärran. I luften fanns nåt helt nytt, behöver vi egentligen Norrmejerier? Och en egen dyr VD? Har vi råd? Jo, marken skakar sannerligen i dag under fötterna på VD.

Men viktigast för framtiden, hur har detta gått till? Nya Norrmejerier! Jag har varit med och sett en hel del.

Osannolikt slapp ägarmakt 1
Norrmejeriers ägare har tre övergripande mål för verksamheten. Två procents överskott i resultaträkningen, 40 procent soliditet och minst 15 öre över Arla i rullande treårsperioder. Nästan ingen av målen har nåtts de sista fem åren. Det gick väl an om ledningen, VD och ordförande, kommenterade saken i årsredovisningar och lovade nya tag inför nästa verksamhetsår. Men inte ett ord på fem år. Ingenting. Hur kan ägarrepresentanterna, styrelse och fullmäktige, finna sig i detta?? Jag är sorgligt medveten om att en normal styrelseledamot inte ens kan räkna ut hur långt ifrån målet vi är, i dag 2019 kanske närmare 200 mkr i årsresultat om allt skulle fixas bums.

Osannolikt slapp ägarmakt 2
VD och andra chefstjänstemän vill gärna måla i rosa färger och visa på goda resultat. Det är normalt. Men att ägarrepresentanterna spelar med är inte normalt. Deras uppgift är att genomskåda och förhindra skönmålning. Som efter 2017 då vi betalade 30 öre under Arla (och förstås inte var i närheten av de andra målen) och ordförande Ulla Bergström i intervju med ATL förklarade hur nöjd och stolt hon var över 2017 års verksamhet (skam över ATL som inte hade nån motfråga). Det är inte normalt. Exemplen är så många att det onormala uppenbarligen har satts i system av ägarna.

Osannolikt slapp ägarmakt 3
Brist på elementär insikt om behovet av uppifrån kommande krav på rationaliseringar och besparingar. Ingen organisation rationaliserar sig själv. Det händer inte. Det är nu fem år sen fullmäktigemötet i Skellefteå, oktober 2014, då det otroliga hände att ett besparingsbeting om tre procent för mejeridelen riktades till VD och styrelsen. Mjölkpriset hade sänkts dramatiskt under sommaren och hösten men inte ett ord om besparingar i mejeridelen. I den infekterade debatten hävdade VD Bo Rasmussen och ordförande Henrik Wahlberg att kravet var ett hot mot Norrmejeriers framtid och måste avslås. Sixten Jonsson (Vännäs), med kommunal erfarenhet, stödde förslaget och pekade på att 2% besparing var vardagsmat i kommunen. Bara för att parera de årliga löneökningarna! Bland de få som stödde ledningen, att Norrmejeriers framtid hotades, var Johan Liljebäck från Överkalix, senare belönad med en styrelseplats. För att nå enighet föreslog jag att besparingskravet skulle ligga kvar men att preciseringen tre procent kunde strykas. Så blev det och en omtumlad ordförande, VD och styrelse kunde lämna mötet. Vad hände sen. Ingenting. Absolut ingenting. Två VD ar och två ordföranden har gjort ingenting. Jag yrkade på vägrad ansvarsfrihet på stämman 2015 för att inget hade gjorts. Sixten Jonsson skrev en skarp motion till stämman 2018 och kritiserade att inget gjorts. Motionen antogs (vilket fått en normal styrelse att avgå) men fortfarande gjordes ingenting. Det går en rak linje från fullmäktige 2014 till dagens Norrmejerier.

Brist på strategiskt tänkande 1, exemplen Gainomax och Verum
Jag och många andra ”dissidenter” har väldigt länge hävdat att Gainomax bör avvecklas (säljas) snarast. Och Verum bör ses över. Varför??
Båda är bluffprodukter i den mening att de påstådda effekterna inte går att verifiera. Det går faktiskt lika bra med ett glas mjölk och en banan så vitt man vet i dag! Och man behöver faktiskt inte vara högutbildad varumärkesstrateg för att förstå att såna produkter passar lilla Norrmejerier väldigt illa. Kundvärdet skapas av en dyr och uthållig övertalning, ”vacker reklam”, inte av reella kundvärden. För att finansiera ”övertalningen” krävs stora marknader vilket i sin tur kräver ännu mera pengar. Det kan Orkla, Coca Cola, Arla och såna bolag fixa. Inte Norrmejerier. Med Olof Wallin som eldsjäl var vi tidigt ut med Gainomax och hade enligt Bo Rasmussen hösten 2014 ett varumärkesvärde på mer än 300 mkr. Ta bort hundra i glädjekalkyl men i dag, fem år senare, är vi glada om nån vill ge oss nåt tiotal miljoner. Sånt här går jättefort. Vi har inte musklerna och borde insett det. Troligen har vi under vår nuvarande VD tappat flera hundra miljoner på en naiv varumärkesstrategi. En VD som under sin presentationsresa 2015 till Lule/Piteå-kretsen uttryckte sin stora tro och intresse för nya satsningar på Gainomax.

Brist på strategiskt tänkande 2, enögd expansion
Det här går långt tillbaka, långt före vår VD som faktiskt fått detta i knät. Det största som hänt mejerisidan sen EU inträdet var frisläppandet av mjölkkvoterna. Alla visste att det skulle komma, långt i förväg. Visst, det sköts på och sköts på men 2015 var det ett faktum. Alla supereffektiva mjölkgårdar i Sydsverige, Danmark, Holland osv kunde nu översvämma marknaden med sin mjölk. Den sökte sig till ost och beroende av marknadspriser också till smör/grädde och pulver. Lagom till denna revolution och prispress hade Norrmejerier genomfört ett mycket expansivt investeringsprogram på 400 mkr. Mera lågprisost i Umeå och mera högprisost, WB, i Burträsk och Umeå. Lågprisosten nu hårt konkurrensutsatt med typiskt runt 2,50 kr i betalningsförmåga. Att jämföra med WB´s förnämliga sex-sju kronor.
Vi fick inte så mycket för våra 400 mkr. WB ligger och stampar på drygt 3 000 ton, samma som för 10 år sen! Lågprisosten går kroniskt med förlust vilket VD söker lösa med mera mjölk, allt längre bort, allt dyrare mjölk in i systemet. Hemmamarknaden för WB är nu också utsatt för konkurrens av flera långtidslagrade hårdostar. Exportmarknaden är mycket riskabel med en varumärkeslogik liknande Gainomax. Skall vi ut med WB skall det rimligen vara i ett joint venture med en kapitalstark intressent. Om det finns nån!
Sparvar bjuder inte upp tranor till dans. För mig har det varit uppenbart att istället för mer och dyrare mjölk till den konkurrensutsatta lågprisosten bör vi överväga en strategi där vi krymper med den naturliga avgången, ca 2% per år, till ca 170 000 ton. Dvs den invägning som behövs för att producera de lönsamma produkterna till hemmamarknaden (varumärket Norrmejerier), WB och balansprodukter. VD har (hittills) konsekvent motsatt sig en sån analys med en öppen debatt i fullmäktige. Visst, det blir tråkiga uppsägningar i mejeriledet med 170 000 ton, men kanske en säkrare framtid för gårdarna. Som den mest hysteriska expansionismen ser jag det misslyckade försöket att ”köpa” Gävleortens. Att expandera sig ur dålig lönsamhet är nästan alltid vägen till en konkurs. Tack Gävlebönder för att vi slapp.

Brist på strategiskt tänkande 3, utvidgning (försök) till lilla Danmark, Jämtland
Jämtland är ett lilla Danmark, jättemycket mjölk i förhållande till befolkningen. Vi får alltså sälja väldigt lite av våra lönsamma produkter på Jämtlandsmarknaden och stoppa in mycket dyr Jämtlandsmjölk i vår olönsamma ostproduktion. Big deal? Nu har väl vår dåliga betalningsförmåga satt stopp för projekt Jämtland och det skall vi i så fall bara vara glada över.
Och sist, kunskapsnivån och den industriella kompetensen hos ägarrepresentanterna. Den är inte bra. Då har jag inte sagt för mycket.
Vi är ju ändå ett tvåmiljardersföretag.
Jo, marken skakar under fötterna på VD. Men vi har väl bara att ge honom en sista chans! Men vad gör vi med styrelsen, våra betalda representanter? Jag tycker att de skall gå. Nu och alla!

Eilif Hensvold