Även om lantbruket står för mätbara mängder av den växtnäring som läcker till Östersjön kommer fortsatta åtgärder att ha marginella effekter.
Jordbrukarna får ofta skulden för de problem med övergödning av Östersjön som vi har i dag. Men med den här utmärkelsen kan vi verkligen visa och informera om alla de goda initiativ som finns i regionen för att uppnå ett mer miljövänligt jordbruk”, sade Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF i samband med tillkännagivandet av årets svenska östersjöbonde förra året.
Det är egentligen inte toner vi är vana att höra från miljöorganisationernas sida. Men sedan Världsnaturfonden som en del av Östersjösamarbetet Baltic Sea Action Plan 2009 fick uppdraget att driva den svenska delen av Årets Östersjöbonde verkar organisationen ha kommit till vissa insikter om lantbrukets villkor.
Konkret belöning
Tävlingen Årets Östersjöbonde ”Baltic Farmer of the Year Award” grundades 2009 och är öppen för jordbrukare, lantbruksorganisationer och andra berörda aktörer. Målet är att öka medvetenheten om de olika initiativ för att minska belastningen på det gemensamma innanhavet som praktiseras av lantbrukare runt Östersjön. Tävlingen vill också förbättra det regionala samarbetet för att gynna god miljöpraxis inom jordbrukssektorn.
Sett i sitt sammanhang är Årets Östersjöbonde en liten men ytterst konkret del av ett större åtagande kring Östersjön. Av de nio länder som ingår har Sverige den totalt sett längsta kusten, nästan lika lång som de andra länderna tillsammans, men står för bara 19 procent av kväveläckaget och 13 procent av fosforläckaget. Det land som släpper ut mest är Polen, som står för 24 procent av kvävet och 36 procent av fosforn. Jämfört med Sverige släpper Polen ut närmare tre gånger mer i absoluta tal.
DET KÄNNS INTE RÄTTVIST!
Enligt Jordbruksverkets sammanställning har det svenska jordbruket mellan 1995 och 2009 minskat sina utsläpp av kväve med tolv procent och fosforutsläppen med nio procent. Av de svenska utsläppen på 3 360 ton fosfor står jordbruket för ungefär 790 ton eller 24 procent. De siffrorna gäller innan så kallad retention, alltså innan man dragit ifrån den okända mängd som stannar i biomassa och sediment i dammar, sjöar och vattendrag på sin väg ut till Östersjön.
I Helsingforskommitténs gemensamma samarbete Baltic Sea Action Plan gjordes 2013 nya åtaganden för den kommande sexårsperioden. Sverige skulle minska kväveutsläppen med 9 240 ton eller 8 procent och fosforutsläppen med 530 ton eller 16 procent. Trots att jordbruket bara står för mindre än en fjärdedel av utsläppen och orättfärdigt har getts skulden för problemen med övergödningen av Östersjön har svenska myndigheter utsett primärproduktionen till det främsta åtgärdsområdet. Det känns inte rättvist…
Fyra procent
All mark läcker näring. Av de totala utsläppen via de vattendrag som mynnar i Östersjön utmed den svenska kusten kommer drygt hälften från naturligt läckage och kan alltså egentligen inte åtgärdas på annat sätt än genom gigantiska fällningsdammar innan utloppen.
Även om lantbrukare genom fortsatta åtgärder skulle fördubbla effekten av sina åtgärder fram till 2020 jämfört med perioden 1995–2009 skulle utsläppen bara minska med 140 ton eller fyra procent av de totala utsläppen. Kostnaden för dessa åtgärder i form av strukturkalkning, kalkdiken och anläggning av dammar kan bara till en mycket liten del kompenseras av bättre växtnäringshushållning. Frågan är om det ens är möjligt att åstadkomma och under alla omständigheter måste nyttan vägas mot kostnaden.
Negativa fosforbalanser
Helt klart har svenska lantbrukare genom exempelvis Greppa näringen kommit en bra bit på vägen och systemet med kontinuerlig förbättring och resurseffektivisering innebär att utsläppen kommer att fortsätta minska utan några speciella åtgärder.
I Greppas statistik är fosforbalanserna på växtodlingsgårdarna negativa och underskotten ökar. På sikt innebär det att den åkermarken läcker mindre än annan mark och snarast måste betraktas som en fosforsänka. På djurgårdarna är fosforöverskotten fortfarande relativt stora, men de minskar tack vare ökad användning av eget foder och minskad användning av mineralgödsel.
Nyttigt grepp
AgriFood Economics Centre har gjort en genomgång av Greppa näringen, publicerad som en så kallad policy brief i slutet av mars i år. I den konstaterar författarna inledningsvis att Greppas grepp med rådgivning har lett till minskat kväveläckage samtidigt som skördarna ökat, vilket i sin tur täckt kostnaderna för rådgivningen. Slutsatsen är att rådgivningen sammantaget är till nytta för både miljön och för jordbrukets lönsamhet.
Detta kan jämföras med Danmark, som valt att via lagstiftning begränsa lantbrukarnas kvävetillförsel. Grundtanken är att det ska leda till ett litet underskott jämnt fördelat över hela den danska åkerarealen, men enligt Dansk landbrugsinfo leder variationer till att vissa grödor bara får 65 procent av det egentliga behovet. Jämfört med en optimal växtnäringstillförsel förlorar de danska lantbrukarna mellan 1,6 och 3,3 miljarder danska kronor per år på detta.
Frågan är om de effekter med effektivare växtnäringsutnyttjande, som kunnat iakttas under den tid som Greppa existerat hade inträffat ändå eller om det är tack vare Greppa. Den slumpmässiga variationen i den mängd besök och stöd som de enskilda gårdarna får oberoende av förutsättningar visar att det finns signifikant bättre växtnäringsbalans och högre förädlingsvärde på de gårdar som får fler besök och därmed mer rådgivning.
Höjd skörd viktigast
Värdet av rådgivningen i form av minskat läckage till Östersjön uppskattas till mellan 3,65 och 73 kr per ha. Den ökade avkastningen i sin tur värderas till 313 kr/ha. För en gård på 100 ha innebär det ett värde på 31 600 till 38 600 kr/ha. Rådgivningen beräknas kosta 23 400 kr per företag. Det är alltså inte det minskade läckaget till Östersjön som bekostar rådgivningen, utan det höjda förädlingsvärdet.
Den valda frivilliga modellen för att minska växtnäringsläckaget till Östersjön har alltså inneburit en vinst för cirka 8 100 gårdar som varit med i systemet på närmare 300 miljoner kronor, medan det minskade läckaget samhällsekonomiskt inneburit en vinst på mellan fyra och 76 miljoner kr.
Årets Östersjöbonde 2014
Förra årets svenska Östersjöbonde var Fredrik Andersson på Höckerstad gård utanför Gamleby för anläggning av våtmarker och fosfordammar och ett kontinuerligt förbättringsarbete via Greppa näringen. Den som tog hem högsta vinsten var Juris Cīrulis och Vija Cīrule i Lettland för deras återvinning av gödsel i en biogasstation som producerar el och användbara biprodukter. De har också konstruerat våtmarker, skyddszoner och sedimenteringsdammar.
Vill du veta mer?
Höjgård, S. Nordin M. Östersjön mår bättre när lantbrukare Greppar Näringen. AgriFood Economics Centre Policy Brief 2015:1
Av Lennart Wikström