I ett försök på Lilla Böslid i Halland har forskare vi SLU undersökt om strukturkalkning med åtta eller 16 ton av en specialkalk för strukturkalkning haft någon effekt på växtnäringsläckaget jämfört med okalkad mark.
Försöken genomfördes på fält där allt dräneringsvatten samlats upp och både flöden och halter kunnat analyseras. Jordarten är en mellanlera med en lerhalt från 26 till 33 procent i matjorden och något högre i alven. Försöksplatsen ansågs som särskilt lämplig för att se effekter av strukturkalkning.
För att få en kontroll av struktur mättes aggregatstabilitet på våren efter kalkning. Dessutom analyserades pH, lättlösligt kalcium och ledningstal i matjorden.
Utlakningsmätningarna påbörjades så fort avrinningen kom igång efter kalkning i september 2018 och pågick fram till och med januari i år.
Analyserna kunde inte påvisa några signifikanta skillnader mellan de olika leden i läckage av totalfosfor, fosfatfosfor, kväve eller grumlighet i dräneringsvattnet. Däremot sågs en tendens till minskat läckage av totalfosfor och minskad grumlighet med strukturkalkning, främst beroende på minskade partikelförluster. Skillnaderna var små och inte signifikanta mellan de båda leden med 8 och 16 ton strukturkalk.
Strukturen i form av aggregatstabilitet mätt som grumlighet och ledningstal i dräneringsvattnet påverkades inte av strukturkalkningen. Kalkningen höjde pH liksom halten lättlösligt kalcium.
Avkastningen av korn gödslat med 110 kg kväve och 20 kg fosfor påverkades inte av kalkningen och mängden skördad kväve och fosfor i de tre leden varierade inte heller. I andra undersökningar av strukturkalkningens effekt på avkastningen har den varierat både upp och ned.
Källa: Norberg et al. Strukturkalkning för minskat fosforläckage – en fältstudie på mellanlera i Halland. Ekohydrologi 170, SLU. Uppsala 2021.