Stigande avkastning

Under de senaste tio åren har trenden med stagnerande avkastning i framförallt spannmål vänt och stiger nu snabbt igen. Samband mellan avkastningsvariationer i höstvete och sockerbetor talar för att det är bördighetsfaktorer som är förklaringen.

Det talas fortfarande om stagnerande skördar i spannmåls­odlingen. Det tas också till intäkt för att ett jordbruk som tillåter användning av mineralgödsel och kemiska bekämpningsmedel nått vägs ände.
Men som vi ofta påtalat i Lantbrukets Affärer stämmer inte detta med verkligheten. Talet om stagnerande skördar började i Storbritannien, där man efter några mycket framgångsrika decennier började se minskade kväveeffekter i spannmålsodlingen. I mitten av 2000-talet lyftes också frågan av rådgivare som noterat avstannande utveckling hos sina kunder.

Tydlig avmattning
Statistiken talar också sitt tydliga språk. För flera grödor, inte bara spannmål, syntes en tydlig avmattning. Det var tydliga nedgångar i höstraps, potatis och även sockerbetor. I oljeväxter, potatis och sockerbetor syntes nedgångarna redan tidigare.
Men för snart tio år sedan vände trenden och nu kan vi med femårsmedeltal som utgångspunkt se tydliga avkastningsökningar i samtliga grödor utom vårraps. Vändpunkten då genomsnittet slutade sjunka varierar något beroende på gröda, men verkar ha skett ungefär samtidigt, 2008–2010. I sockerbetor kom det något tidigare.
Orsaken till stagnationen har diskuterats, inte minst i samband med det förtjänstfulla projektet ”Höstvete mot nya höjder”, som drevs av Odling i Balans. Där identifierades en rad kunskapsluckor och inte minst läglighet och ökade kompetenskrav för styrning av större enheter lyftes fram.

Diagram över avkastning i höstvete
Avkastningen i höstvete stagnerade i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, men har tagit ny fart de senaste tio åren. Sockerbetor följer samma mönster men ­mindre markant och med tidigare förändring. Sambandet mellan avkastningsutvecklingen i de båda grödorna visar att det sannolikt är grundläggande bördighets­faktorer som har störst påverkan. Källa: Jordbruksverket, egen bearbetning.

Enkronasträsket
Det intressanta är att vändningen i avkastningsutvecklingen kom innan projektet påbörjades, så tyvärr kan inte de delaktiga i projektet ta åt sig äran. Däremot verkar vändningen tidsmässigt sammanfalla rätt väl med lyftet ur en­-
kronasträsket 2007–2008. Höjda spannmålspriser skulle alltså ha kunnat påverka odling och insatser så att det blev mer intressant att fokusera på höjd skörd och mindre intressant att sänka kostnader.
Om vi jämför två grödor som höstvete och sockerbetor, som egentligen inte har särskilt mycket gemensamt varken när det gäller tillväxtrytm, vad vi skördar eller prisbildning är det en överraskande god samvariation mellan skördenivån i de båda grödorna. Det talar för att det skulle vara någon gemensam underliggande funktion som påverkar avkastningsnivån.

Kopplat till bördighet
Det finns få så bra indikatorer på bördighet och årsmån som sockerbetan. Därför är det nära till hands att koppla även de stagnerade skördarna i spannmål till bördighetsfaktorer. Problem med dränering och markpackning kan vara en sådan. Att vi skulle se så snabba effekter – i princip i samband med att problemen uppmärksammats – är nog inte troligt.
Återstår årsmånen och mätserier
visar att under det första decenniet på 2000-talet avtog den globala uppvärmningen något och temperaturhöjningen vid havsytan stagnerade. Här återstår att göra statistik för svenska förhållanden.
Avkastningsutvecklingen i konventionell spannmålsodling visar att avkastningen ökar snabbare i konventionellt höstvete jämfört med ekologiskt, och att den procentuella skillnaden också ökar. Detta talar emot att den stagnerande avkastningen skulle vara relaterad till odlingssystem.

Av Lennart Wikström