Fosforbalansen är i högsta grad dynamisk. I synnerhet när data analyseras på regional nivå. De stora skillnader som finns regionalt i fosforbalansen tycks ha en svag koppling till fosfortillståndet i marken. Det som verkar påverka mest är bördighet och grödsammansättningen i växtodlingen.
Sett till hela landet finns det i genomsnitt två kilo fosfor i underskott enligt rapport från Greppa Näringen, vilket dock beror på att Skåne, som har störst underskott, också dominerar databasen. Det finns ungefär lika många län med underskott som med överskott.
Historiskt har överskott tillkommit på djurgårdar som tillfört fosfor till gödsel och därefter till marken genom foderimport men ingen gödselexport. Växtodlingsgårdar har i regel ett underskott på fosfor.
I analysen ingår 2 600 konventionella växtodlingsgårdar. Författaren konstaterar att det behövs bättre styrning av fosforbalanserna på enskilda gårdar då det finns många exempel på gårdar som tar hög skörd men tillför för lite fosfor och gårdar som bortför lite fosfor med skörden men tillför mycket.
Eftersom verktyget Greppa Näringen studerar balansen på hela gården går det inte att se vad som sker på fältnivå och inte heller inomfältsvariationen. Variationerna i fält är något som växtodlarna behöver ta mer hänsyn till vid planering av gödslingsstrategin. Delar av fält som idag har hög skördepotential får för lite fosfor medan områden med låg potential får för mycket.
Att gödsla med varierad kvävegiva inom ett och samma fält är möjligt med underlag från CropSat, sensorer och kvävemätare och intresset kring detta ökar. Men av praktiska skäl är det få som precisionsgödslar med fosfor. För att detta ska bli möjligt efterlyses utrustning som kan sprida N, P och K från separata behållare med hjälp av styrfiler. Tekniken finns, men varken utrustning eller gödselmedel är idag anpassade efter detta.
Av Elin Laxmar
(Källa: Greppa Näringen)