Surgörning – ett led i effektivare stallgödselanvändning

Gödselbrunn

Att surgöra flytgödsel ger grödan cirka 10–15 kg kväve extra per hektar. Det kvävet blir mera värt nu när kvävepriset är rekordhögt. I kombination med rötning kan kväveeffektiviteten mer än fördubblas.

Det höga priset på mineralgödselkväve gör andra kvävekällor mer intressanta. Det gäller främst stallgödsel som blir värdefullare. Det är goda nyheter för staten och miljörådgivningen som i decennier försökt förbättra hushållningen av stallgödsel med hjälp av råd och information. Och svenska lantbrukare har varit framgångsrika i att ta bättre vara på växtnäringen i stallgödsel.

Men i djurtäta länder har utvecklingen av nöden gått snabbare än i Sverige och de använder fler åtgärder. Surgörning är ett exempel på en sådan åtgärd.

Spridarplattan snart helt borta

För några år sedan var det en dansk forskare som skrev en artikel med rubriken ”Varför har surgörning av flytgödsel blivit en succé bara i Danmark?” Det är fortfarande en bra fråga och hans eget svar, efter att ha studerat Tyskland och Holland, var att teknikerna med direktmyllning och injektering konkurrerar med surgörning eftersom de ofta har en lika bra effekt. Men kanske ökar surgörningen av flytgödsel nu med det höga priset på kväve i mineralgödsel?

Spridning av flytgödsel med spridarplatta har minskat stadigt i Sverige under många år till förmån för släpslangar. Inte för att staten påtvingat det utan för att det är en spontan utveckling i branschen. Men även vid spridning av flytgödsel med släpslangar avgår en del av kvävet som ammoniak. Hur mycket som förloras varierar förstås stort med omständig­heterna men ofta handlar det om 10–40 procent av tillfört ammonium­kväve. Temperatur, vind och grödans höjd är faktorer som styr.

Stora effekter

Att sänka pH och surgöra gödseln minskar ammoniakavgången betydligt. Hittills är det svavelsyra som varit helt dominerande för detta ändamål.

I svenska försök blev skillnaden i kväveavgång mellan spridning av surgjord och inte surgjord nötflytgödsel till vall stor. Vid vårspridning i Skaraborg halverades kväveavgången och vid sommarspridning minskade den med 75 procent. Det så kallade mineralgödselkvävevärdet av nötflytgödseln nästan fördubblades från 25 till 45 och från 11 till 20 procent av tillfört totalkväve vid de båda spridningstidpunkterna.

Liknande resultat kommer från Danmark där försök visar halverad kväveavgång vid spridning av nötflytgödsel till vall i juni räknat andel av tillfört ammoniumkväve.

Finns fler sätt

Ännu ett perspektiv på surgörning är att det är inte är det enda sättet att ta tillvara kvävet i flytgödseln och minska inköp av dyrt mineralgödselkväve. Att bruka ner snabbt vid spridning på bar jord är ett annat sätt.

I de tre sydligaste länen råder krav på nedbrukning inom fyra timmar vid spridning på bar mark så den som ändå är ute och nedmyllar inom den tidsgränsen kan fundera på kvävevinsten av att göra det ännu lite tidigare. Den snabbaste nedbrukningen görs med direktmyllare eller injektering i vall och tar ibland nästan helt bort kväveförlusten men kostar betydligt mer.

I danska försök har forskare kombinerat surgörning med snabb nedbrukning på bar jord. Det gav lika stor ammoniak­effekt som en direktmyllare men kostade betydligt mindre för lantbrukaren.

Ännu bättre för rötrest

Volymen rötrest som sprids på svenska åkrar ökar och det finns flera fördelar med det. Men som många vet är pH-värdet högre i rötrest än i flytgödsel och det ökar risken för ammoniakavgång även om rötresten lättare rinner ner i jorden. pH-värdet för nötflytgödsel är ofta i intervallet pH 6,7–7,0 medan det är i intervallet pH 7,7–8,3 i rötrest. Det betyder att det kan få ännu större betydelse att surgöra rötrest än flytgödsel.

SLU har tagit fram ett exempel där vanlig obehandlad nötflytgödsel har ett kvävevärde på 30 kg mineralgödselekvivalenter per 100 kg av totalkvävet i nötflytgödseln. Om den rötas ökar det till 50 kg. Och om den dessutom surgörs ökar det till drygt 70 kg. Alltså inte långt ifrån samma verkan som inköpt mineralgödselkväve (se tabell).

Svavel är ett eget kapitel

Ibland resonerar forskare om att det finns en viss ekonomisk vinst i surgörning genom att mer svavel då tillförs till grödan och mindre svavelgödsel behöver köpas in. Svavel tillförs visserligen till gödseln i form av svavelsyra men lika viktigt är att surgörningen minskar läckaget av svavelväte från lagringsbehållaren. Men det förutsätter att syran tillsätts i behållaren och inte i spridningsögonblicket.

Fördelen med att tillsätta den redan i behållaren är att det kan minska metanläckaget effektivt. Å andra sidan varnar forskare för att återkommande surgörning med svavelsyra av rötrest kan innebära en överdos av svavel och man behöver hålla koll på svavelbalansen på fältet.

Exempel på kalkyl för surgödningFrån 20 000 kubikmeter till noll

Under 2017–2019 pågick EU-projektet Baltic Slurry Acidification där den danska Syre-N-tekniken för surgörning under spridning testades. I Sverige var det Bröderna Göranssons maskinstation i Kvidinge i Skåne som körde cirka 20 000 kubikmeter surgjord flytgödsel. Men projektet tog slut och under 2020 kördes inte mycket och inget alls under 2021.

Det visar att efterfrågan från lantbrukare inte finns. Det kväve som läcker till luften vid spridningen är inte tillräckligt mycket värt. Eller omvänt så är motåtgärden för dyr.

Utrustningen finns dock kvar hos maskinstationen och deras förhoppning är att intresset ska öka nu när kvävepriset stigit. Danska erfarenheter visar att farhågor för korrosionsskador på maskiner och lagringsbehållare inte varit så stora som befarats. Säkerhetsfrågan har också gått att lösa och surgörning borde därför ha framtiden för sig. Kan det bli nästa flytgödselsteg som branschen tar själv liksom släpslangar som infördes frivilligt?

Av Markus Hoffmann