Förslag på nya regler kring terminshandel med livsmedelsråvaror baseras enligt många på okunnighet om marknaden och riskerar att öka kostnaderna för lantbrukarna. Dessutom kan de missgynna mindre handlare.
Terminshandel har funnits länge. De första standardiserade och dokumenterade derivaten handlades på rismarknaden i Osaka på 1600-talet. I princip kan terminshandel sammanfattas med att producenten försäkrar sig mot fallande priser genom att avtala bort rätten till stigande priser. För den som vill skapa sig ett prisgolv men ändå ta del av eventuella prishöjningar finns handel med optioner.
I takt med att jordbruksprodukterna avreglerades kom terminshandeln i Sverige igång på allvar någon gång runt 2005. De interventionssystem som tidigare fanns gjorde det i princip ointressant för EU:s lantbrukare att prissäkra. Detta grundat i att det prisgolv som systemet gav ofta var det pris som gällde.
EU-ländernas finansmarknadsministrar diskuterar nu lagändringar kring terminshandel. Detaljerna är ännu inte klara men intentionerna är att ytterligare reglera eller försvåra terminshandel med livsmedel. Förändringar som Sveriges Spannmålsodlare, LRF Växtodling och Föreningen Foder och spannmål menar kan slå hårt mot lantbrukarna.
Spannmålsodlarna kritiska
Per Sandberg, ordförande för Sveriges spannmålsodlare, ser mörkt på läget. Han förklarar att den största källan till osäkerhet i en spannmålsodlares intäkt är variationer i priset, inte hektarskörden. Att då som politikerna vill begränsa lantbrukarnas möjligheter att försäkra sig mot dessa svängningar menar han är skadligt för såväl lantbruket som samhället i stort.
”Om vi bönder har säkrare villkor kommer vi producera mer mat. Det är ju precis vad politiken vill att vi ska göra. Med osäkerhet följer minskad produktion”, förklarar han.
Hans önskemål är att Europa istället lär sig av USA, där denna handel funnits betydligt längre än i EU. De problem han trots allt ser i Europa förklarar han snarare beror på brister i hur marknaden fungerar och politisk klåfingrighet, än på terminshandel.
”Lösningen är inte att reglera handeln med fler politiska ingrepp. Faktum är att spannmålspriset mycket väl följer fundamentala faktorer som produktion, lagerstorlek och konsumtion”, förklarar han.
Manar till lugn
Per berättar även att diskussionen förefaller vara en strid mellan ett liberalt Nordeuropa och ett regleringstörstigt Sydeuropa. En bild som stärks då en av de Lantbrukets Affärer talat med berättar att Frankrike och Italien under EU:s ministermöten fört fram förslag om inkomstgarantier för lantbrukarna som kompensation.
De börshandlare och annat marknadsfolk Lantbrukets Affärer talat med är överlag inte lika oroade över förändringarna. Det finns undantag, men många manar ändå till lugn. Den förändring de flesta ser som bland de troligaste är en utökad positionsrapportering, och att vanliga fastpriskontrakt innan skörd kommer att omfattas av rapporteringskravet. I och med att dessa kontrakt oftast tecknas med stora aktörer som Lantmännen och Svenska foder, ser handlarna det som rimligt att Lantmännen och Svenska foder kommer att erbjuda tjänsten att rapportera åt odlarna.
Krävs stora volymer
Ytterligare en förändring som ses som möjlig är att råd och prissäkring kommer att skiljas åt. Det ska alltså inte bli möjligt för en spannmålshandlare att erbjuda sina kunder gratis rådgivning enbart för att de gör spannmålsaffärer med varandra. Rådgivning och handel ska då vara två skilda tjänster.
Handlarna menar att lantbrukarna inte kommer upp i de volymer som krävs för att de riktigt stora förändringarna ska bli aktuella. ”Det handlar till exempel om när Shell säljer terminer till sina egna kunder. Jag tror inte ens att hela Lantmännen kommer upp i de volymerna”, konstaterar en annan av de personer Lantbrukets Affärer pratat med.
Slår hårt mot de mindre
Dock pekar de på en överhängande risk att det ökade arbetet med att administrera och rapportera terminshandeln kommer slå hårt mot de mindre aktörerna. De ser en fara i att mindre företag helt enkelt saknar resurser att på ett smidigt sätt leva upp till de nya kraven, och då riskerar att slås ut. För att förstärka sin argumentation pekar en handlare på att de stora spannmålsaktörerna i Sverige också hållit sig förvånansvärt passiva i diskussionen kring ny finanslag.
Det är dock en utbredd uppfattning att lantbrukarna i gemen inte kommer märka några särskilt stora skillnader. ”Det här är inte på något vis slutet för terminshandeln, men, visst, det blir dyrare för handlarna och därmed bökigare och dyrare för lantbrukarna att hantera sina risker”, menar en av Lantbrukets Affärers sagesmän.
Politiken har fel
Kritik mot förslaget går även att hitta utanför de stora spannmålsdistrikten. LRF Dalarnas ordförande Martin Moraeus riktar kritik mot både ytterligare regleringar och de påstådda grunderna till regleringarna. De skäl som politikerna anför för ytterligare regleringar är nämligen att skydda de fattiga länderna.
År 2007 steg de globala priserna på livsmedel snabbt. Den allmänna uppfattningen var att det var spekulation som drev upp priserna och att fattiga länder tog rejält stryk av detta. Martin menar dock att det var fysiska faktorer som drev upp priserna.
”På grund av flera års torka hade vi små lager och Kina började plötsligt köpa mer. Då gick priserna upp. Jag är djupt tveksam till alla påståenden om att terminshandel skulle öka priset på livsmedel. Jag tror snarare att det är tvärtom”, säger han.
Får välja
Martin Moraeus menar att det grundat i att det går så lång tid från att kostnaderna uppstår till att intäkterna kommer, är extra viktigt att lantbrukarna kan säkra sina framtida kassaflöden. Han menar att om nu politikens bevekelsegrunder för sina förslag är att värna fattiga och svältande människor, är terminshandel ett riktigt bra redskap.
”I och med att terminshandeln erbjuder aktörerna att flytta marknadsinformation i tiden ges alla möjlighet att agera innan överskott eller brist blir ett faktum. När priset på livsmedel stiger innan det är faktisk brist så hinner människor ställa om både konsumtionsmönster och produktion så att bristen inte blir lika allvarlig. Den kanske till och med helt kan undvikas.”
”Det här är en möjlighet som saknas om vi inte får handla med terminer. Vi får helt enkelt välja. Antingen rör priset sig, eller så rör utbudet sig”, avslutar Martin.
Av Per-Ola Olsson