Vinnaren i årets råvaru-SM har en enkel strategi för sina terminsaffärer. Trots några framgångsrika affärer uppmanar han inte sina kollegor att jaga de allra sista örena.
Fågelvägen är det inte mer än två kilometer till Lantmännens silo i Köping. Landvägen bort om bron är det ungefär sex kilometer. Således ett högst moderat avstånd. Likväl handlar Thomas Karlsson spannmål på börserna i både Chicago och Paris.
Redan 2002 när han lyssnade på ett föredrag av Katarina Gillblad, Agronomics, väcktes hans intresse för terminshandel. Han följde sedan marknaden via dem fram tills de lade ner sin abonnemangstjänst för ett år sedan, något Thomas beklagar.
”Det är riktigt synd att så många, främst de stora, snyltade på hennes veckobrev och att hon fick ge upp. Hon var ju i stort sett den enda oberoende rådgivaren som fanns inom det området. Och som dessutom hade bra koll på odlarpriserna. Idag får du ju ringa runt till handlarna och fråga om dagspris”, förklarar Thomas.
Föll sig naturligt
Under åren har han dessutom nyttjat både Torbjörn Iwarson, Handelsbanken och SEB, och Mats Eriksson på BM Agri, för att förkovra sig ytterligare i terminshandel. När han så för fyra år sedan tog över gården efter sin morfar föll det sig naturligt att börja handla på riktigt.
”Året jag började handla med terminer stod vetet i nästan nio dollar per bushel”, berättar Thomas.
I år han Thomas gjort några erkänt bra affärer. I råvaru-SM gjorde han två framgångsrika inlåsningar som också gav honom segern. I verkligheten vågade han bara göra en av dessa. Han tillstår dock att han med facit i hand skulle varit lite djärvare.
”Samtidigt ska det ju medges att det är mycket lättare att ta ut svängarna i simulerade affärer. Det händer ju inget om det skulle gå fel”, förklarar han.
Går fort
Thomas är även ödmjuk med att han var lite efter när priserna gick upp och ner i början av sommaren. I Borgebyveckan låg han dock lite plus och köpte tillbaka en del volymer. Något som visade sig ge framgång.
”Det är inte det lättaste att sitta där och bli försöka bli klok på kurvorna. Och det kan gå väldigt fort mellan vinst och förlust. Det värsta jag kan minnas är när vetet tappade 50 cent på en dag”, berättar Thomas.
Han poängterar att terminshandel precis som allt annat ska kännas bekvämt.
”Du ska inte ge dig på det om du vet att du inte tål att gå på en mina, både när det gäller ekonomi och nattsömn”, förklarar han.
Enkel strategi
Själv har Thomas en tämligen enkel strategi när det gäller terminshandel. Är det höga priser säljer han. Är det låga priser köper han. Som gräns för högt pris har han satt ungefär 220 euro eller sex och en halv till sju dollar. Gränsen för lågt pris ligger någonstans i häradet kring 150 euro eller fem dollar.
”Det svåra är när priserna ligger och hoppar vid 170, 180 euro. Då brukar jag använda mig av optioner. Det kostar någon tioöring mer men jag slipper ju oroa mig för att priset ska gå ner”, förklarar Thomas.
Vid optionshandel är det precis som vid terminshandel ingen fysisk vara som byter ägare. Enbart rätten att handla en viss volym till ett visst pris vid ett visst tillfälle.
Följer för dåligt
Terminshandel skapar bättre kontroll men förhindrar samtidigt att lantbrukaren kan ta del av eventuella prishöjningar. Optioner är rätten, men inte skyldigheten, att i framtiden göra en affär till förutbestämt pris. Samtidigt som lantbrukaren säljer terminskontrakt tecknar hon eller han en säljoption för samma summa. Går priset sedan ner köper lantbrukaren tillbaka dem för den lägre summan och utnyttjar säljoptionen för att sälja dem för den ursprungliga summan.
Går priset upp utnyttjar lantbrukaren inte optionsrätten, utan säljer till det högre priset. Precis som vid terminshandel säljs den fysiska vara till spotpris. Thomas betonar vikten av att spotpriset följer börspriset. Han är dock plågsamt medveten om att så inte alltid är fallet.
”De svenska odlarpriserna följer börspriserna alldeles för dåligt. Det gör det dels svårare att göra affärer, dels ökar det risken”, förklarar han.
Börsen som lager
Thomas torkar och lagrar runt 500 ton hemma. Med oljepanna torkar han inte billigare än Lantmännen, men han slipper sitta i kö vid vågen. Drömmen är en flispanna och en rundburk med luftning. Resterande 1 500 ton kör han direkt till Lantmännen. När sedan skördehetsen lagt sig lite köper han terminer och använder i princip börsen som lager för det som egentligen är sålt vid skörd.
”Det kostar mindre att handla med terminer än vad depåavgiften hos Lantmännen är”, förklarar han.
Ödmjuk inför det faktum att ingen vet vad som händer i framtiden, tror Thomas ändå att priset kommer gå upp om några månader.
”Vetet ligger i fem dollar nu. Det är smärtgränsen för amerikanska lantbrukare. Dessutom plågas de lite av valutan. Går inte priset upp ganska snart kommer de att så något annat, och priset gå upp”, resonerar han.
Mycket vill ha mer
Thomas medger att hans erfarenheter från terminshandeln inte enbart är positiva. Han har gjort några dåliga affärer och han har även fallit för det typiskt mänskliga att mycket vill ha mer. Han berättar om en säljorder på raps om 3,83. Priset gick upp till 3,80. Sedan störtdök det.
”Jag ville ju så gärna ha de där sista tre örena också”, skrattar Thomas.
”Jag har i alla fall inte behövt stoppa in några pengar i terminsaffärerna. Jag har faktiskt till och med kunnat ta ut lite”, fortsätter han.
Han rekommenderar sina kollegor att hitta sin egen smärtgräns och inte gå under den snarare än jaga de allra sista örena. Samt att inte gräma sig.
”Tycker jag att ett pris är bra och gör affär i maj, då får jag tycka det är bra juli också”, förklarar han.
Av Per-Ola Olsson