Regeringen vill med LRF:s aktiva medverkan få fram tusentals praktikplatser för nyanlända flyktingar inom de gröna näringarna. Entusiasmen tycks dock än så länge vara större bland LRF:s tjänstemän än bland medlemmarna.
När partiledarna i början av oktober debatterade mottagandet av nyanlända förde statsminister Stefan Löfven fram jord- och skogsbruket som en viktig potentiell arbetsmarknad.
”Regeringen ser behov av moderna beredskapsarbeten i de gröna näringarna … där kan de med låg utbildning göra en fin insats för Sverige”, hette det.
I den vevan gjorde LRF en medlemsundersökning för att pejla åsikterna kring flyktingfrågan. Resultatet var blandat: En stor grupp var allmänt positiva till att LRF engagerade sig för att bistå i en akut nödsituation. Men bara en dryg tiondel sade sig vara intresserade av att själva erbjuda en praktikplats och eller boende på gården.
Förstudie om praktik
I mitten av december delade regeringen ut 200 miljoner kronor till olika organisationer för att få till en bättre flyktingmottagning. Av dem gick 75 miljoner till studieförbunden, 34 miljoner till Röda korset och 20 miljoner kronor till idrottsrörelsen. LRF fick tre miljoner kronor för att genomföra en förstudie om medlemmarnas beredvillighet att erbjuda praktikplatser och boenden. Summan ska enligt uppgift också räcka till att implementera resultatet i hela LRF-organisationen.
LRF:s engagemang i flyktingfrågan är till allra största delen drivet av organisationens anställda och särskilt då tjänstemännen i Stockholm. I ett internt dokument från början av december föreslogs till och med att LRF-anställda skulle få möjlighet att arbeta som flyktingvolontärer på betald arbetstid en dag i veckan. Enligt vad Lantbrukets Affärer erfarit har dock den idén fått stryka på foten.
Begränsat intresse?
Hur stort intresset är bland de nyanlända att arbeta inom skogs- och lantbruk får ses som en öppen fråga. Arbetsförmedlare Lantbrukets Affärer talat med säger utanför protokollet att det bara rent undantagsvis lär bli aktuellt att få kvinnor från muslimska länder att börja arbeta med jordbruk.
”Rent allmänt har jag svårt att tro att människor som flyr till Sverige gör det för att få jobba med lantbruk”, säger en arbetsförmedlare verksam i södra Stockholms förorter. ”Men hur det står till med den saken bland den stora gruppen ensamkommande barn och ungdomar från Afghanistan, nästan uteslutande pojkar, har jag inte en aning om. Bland dem finns det kanske en potential.”
Instegsjobb
Inget har hittills framkommit om hur regeringen och LRF tänkt sig formerna för anställning av nyanlända, men sannolikt är det så kallade instegsjobb som i första hand lär bli aktuella. Anställningsformen som funnits sedan 2007 är lönesubventionerad till 80 procent och gäller maximalt under 24 månader.
Det finns i dag runt 4 000–5 000 instegsjobb. Antalet jobb har begränsats eftersom de inte skapas av sig själva utan kräver aktivitet både från arbetsgivarens och den blivande anställdes sida. Det ska finnas en handlingsplan för anställningen och arbetsgivaren arvoderas också med ett handledararvode på en tusenlapp i månaden.
Ogräsrensning inte integration
LRF:s regionordförande i Östergötland, Peter Borring, har i SVT lokalt något skeptiskt kommenterat jobbprojektet.
”Alla lantbruksjobb är inte integrationsjobb, det är inte integration att rensa ogräs med fem andra flyktingar på ett fält”, sade Borring bland annat.
Sågar du projektet?
”Nej, jag tycker det är viktigt att LRF som samhällsaktör tar en aktiv roll i flyktingfrågan”, säger Peter Borring. ”Men vi får inte vara naiva. Lantbrukets primärproduktion är knappast någon bra integrationsmiljö. Gårdar där båda makarna är engagerade även med sådant som gårdsbutik och övernattning är nog mer lämpade för integration. Integrationsprojektet borde också ses i ett bredare perspektiv: Vi behöver även i lantbruket få igång en diskussion om sådant som ingångslöner och enklare regler för anställning.”
LRF:s förstudie om flyktingjobb ska vara klar i februari.
Av Sven-Olov Lööv