Stagnerande skördar och orsakerna bakom dessa har varit ett hett samtalsämne under många år. Den som tog upp ämnet först i Sverige var Torbjörn Lovang, Lovang Lantbrukskonsult, som hade sett vikande avkastning bland de företag han arbetade med och även lyfte normskördarnas utveckling. Utvecklingen bekräftades av liknande trender i exempelvis Storbritannien.
En orsak som Torbjörn förde fram var markpackning och sämre fungerande dräneringar. Andra har pekat på långsammare framsteg i växtförädlingen, vilket gör att den teoretiskt möjliga avkastningen inte heller stiger lika snabbt som tidigare. Göte Bertilsson presenterade ungefär samtidigt problemen med sjunkande mullhalt i områden med stor andel öppen växtodling.
Rejäl upphämtning
De senaste årens utveckling av avkastningen i höstvete och korn pekar på att det skett en rejäl upphämtning och att stagnationen i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet bara var en uppbromsning. Den perioden sammanfallet också med en period med mycket låga spannmålspriser – enkronasträsket – som fick en radikal förändring med kraftigt ökade priser 2007–2008. De höll i sig fram till och med 2012 och det är först den gångna säsongen och i år som vi kommit ner på nivåer som mer
påminner om förhållandena kring millennieskiftet.
De höga priserna gjorde att odlarna fick upp ögonen för skördehöjande åtgärder, och då inte bara ökad gödsling och mer växtskydd. Det blev helt plötsligt lönsamt med precisionsodling och ny teknik.
Utjämning över tid
En bearbetning av femårsmedelskördarna av höstvete och korn 1987–2016 visar med mycket stor statistisk säkerhet att skördarna vänt upp igen. De senaste åren har vi också haft särskilt gynnsamma förhållanden med höga skördar, men goda årsmåner är i
nte en engångsföreteelse. De återkommer med regelbundna mellanrum och jämnas ut över tid och genom beräkning av medelavkastning över flera år.
Det finns säkert anledning att utreda orsakerna bakom denna förändrade bild. En välvillig tolkning är att odlarna kunnat rätta till flera av de problem som orsakade de stagnerande skördarna, kanske tack vare den diskussion som Torbjörn Lovang startade. En annan tolkning är att det som alltid är ekonomin – med höga spannmålspriser blir det intressant att ta ut det sista kilot, med låga spannmålspriser jagar lantbrukaren kostnader.
