Renkavlen sprider sig i landet, skräppan kommer till nya fält. Det är oacceptabelt att förorenade utsädespartier är en del i denna spridning. Renkavle bör likställas med flyghavre!
Enligt Jordbruksverkets föreskrifter finns det gränser för hur mycket ogräsfrö, frön av andra grödor, svamp- och insektsangrepp som ett utsäde får ha. Denna föreskrift ger tyvärr utrymme för att ha orimligt hög inblandning av oönskade arter. Med tanke på att det finns en acceptans för nolltolerans mot flyghavre vore det självklart att även kräva nolltolerans för inblandning av renkavle.
All spridning av nya ogräs kan dock inte skyllas på utsädet. Köp av grovfoder eller framför allt begagnade maskiner från områden med problemogräs är stora riskfaktorer. I närområdet kan vidare spridning ske med maskinsamverkan, halmpressar, öppna vagnar och vindspridning.
Dagens gränsvärden
Gränsvärdena för föroreningar i utsäde skiljer sig åt mellan olika arter och certifieringsklasser. Generellt medger dock gränsvärdena för hög inblandning av oönskade frön. För renkavle får det finnas 0,3 viktsprocent av renkavlefrö i vallfröutsäde, det vill säga cirka 1 500 frö per kilo vallfrö. I stam- och basutsäde får det finnas ett eller fem renkavlefrön per
25 000 vallfrön.
Vid besiktning av spannmålsutsäde har det hittills inte skett någon separat notering om det är renkavle i fältet. Vid kontroll av utsädespartiet får det i olika utsädesklasser finnas 8 eller 20 frön per kilo utsäde, det vill säga cirka 1 600 eller 4 000 frön per hektar spannmål. Detta är inte acceptabelt! Med tanke på hur allvarligt detta ogräs är måste det vara ett absolut krav med nolltolerans för renkavle i allt utsäde.
Blandning av partier
För skräppa får det per 50 grams prov finnas tio frön i klöver och fem frön i gräsfrö. Teoretiskt kan innehållet då bli minst 1 000 skräppafrön per hektar. Självklart ligger inte alla partier på gränsvärdena men det finns alltid en risk att utsädesföretagen närmar sig gränsvärdena. Detta eftersom det är lönsammare att blanda ett rent parti med ett med för höga ogräsandelar för att få ett medelparti som klarar gränsvärdena.
Med bra rensmaskiner finns en chans att förbättra utsädespartierna. På sikt borde det gå att rensa fram rena utsäden men i dagsläget är det svårt att nå 100 procent.
Merkostnader
Att kräva utsäde rent från renkavle och skräppa innebär en merkostnad. Men eftersom mervinsten för branschen är mångfalt större så är det självklart att det ska genomföras. Lösningen är skarpare certifieringsgränser och bättre fältbesiktningar. Detta skulle initialt ge fler underkända partier och därmed kräva större utlägg av utsädesodlingar. På längre sikt kommer det dock inte att krävas större arealer utsäde eftersom den nya standarden kommer att resultera i bättre utsädesodlingar.
Skärpta regler kommer att kräva större arbetsinsats och mer genomtänkta strategier för ogräsbekämpning i växtföljden. Fler fält bör även undantas från utsädesodlingar. Merkostnaderna för odlaren ska givetvis kompenseras med ett högre utsädestillägg och högre fröpriser. För odlaren är ett underkänt parti av vallfrö riktigt kännbart eftersom alternativvärdet för grödan är så lågt. Eventuellt skulle export till lågt pris kunna mildra den ekonomiska konsekvensen. Ett underkänt parti av spannmål kan istället användas till foder och har då ett acceptabelt bottenpris.
Kräver fler insatser
Utifrån europeiska erfarenheter får vi inte sky några kostnader för att stoppa renkavlen från att bli allmänt spridd i Sverige. Merkostnaden för ogräsbekämpningar av renkavle riskerar att bli över 1 000 kr per hektar, vilket slår hårt mot växtodlingsekonomin.
Inblandning av kvickrot ger inte lika stora merkostnader eftersom kvickroten finns allmänt spridd och kräver regelbunden bekämpning i växtföljden. Men fröspridning av kvickrot kan kräva fler insatser i växtföljden vilket ändå ger en merkostnad.
Enstaka skräppafrön kan snabbt ge upphov till stora kolonier av ogräset. Dessa kan sedan spridas vidare med vallmaskiner, gödsel och betesdjur. Det är därför angeläget att stoppa nyetablering av skräppa.
Högrisk
Med tanke på renkavle är det riskabelt att importera utsäde för fånggrödor, mellangrödor, viltblandningar och specialblandningar för biologisk mångfald. Dessa partier är ofta mindre rena eftersom fröet inte ska användas för traditionell produktion. Det är generellt tveksamt att köpa utsäde från regioner där renkavle är etablerad vare sig det är i Sverige eller utomlands.
Om det inte går att snabbt skärpa utsädesreglerna i Sverige så måste branschen gemensamt komma överens om en ny standard för att undvika inblandning av problemogräs. Varje år utan skärpta utsädesregler för främst renkavle, men även till exempel skräppa, är ett förlorat år för svensk växtodling.
Av Ulrik Lovang, Lovang Lantbrukskonsult