Sverige har sedan något år ett politiskt beslut om att livsmedelsproduktionen ska öka. Det är mycket bra! Det är skamligt att ett land med Sveriges förutsättningar vad gäller vatten och tillgång till areal inte ens är självförsörjande på mat.
Det finns massor att göra politiskt för att förbättra våra konkurrensvillkor. Vår regering och riksdag har ett mycket stort ansvar för att förändra lagar, regler och skatter. Vi har sett vissa positiva tecken på senare tid, där ett bra exempel är när Jordbruksverkets generaldirektör under den massiva kampanjen mot kött går ut och försvarar oss i media. Ett annat bra exempel är när Harald Svensson är uppenbart orolig för att det byggs för lite inom svensk mjölkproduktion. Detta steg i rätt riktning, men mycket återstår att göra.
De som dock inte gör sitt ”förenklingsjobb” är våra organisationer och kooperationer. Mejerierna har under decennier ställt högre krav på oss än vad lagen kräver.
Branschpolicys som till exempel förbud mot brunstsynkronisering och kravet på GMO-frihet har kostat både mjölkproduktionen och köttproduktionen stora pengar. Även när det gäller avelsfrågor har organisationerna ställt till det för oss utan ekonomiskt tänkande bakom, till exempel kan danska mjölkproducenter använda rasen Belgisk blå där det numera finns en inriktning som ger lätta kalvningar.
Ständigt ökade krav
”Kvalitetsprogram” som till exempel Arlagården och Svenskt sigill har införts, där det sistnämnda är ett påhitt av LRF. Båda dessa går utöver lagen och sänker vår konkurrenskraft. Mejerierna går nu vidare och höjer kraven på oss. ”Frivilliga” program med en tilläggsbetalning blir efter något år standard och då utan extra betalning. Klimatberäkningar ska göras, dokumentation ökas. Klimatet ska räddas och det hävdas nu, till och med från mejerihåll, att kor är negativa för klimatet.
Kunder och konsumenter sägs ställa högre och högre krav och verkar numera vara insatta i både vad roterande ryktborstar och helspaltsboxar är.
Vi är oroade
LRF har blivit en så bred organisation att man inte ens kan kräva ett förbud mot utfodring av vildsvin. Istället för krav på sänkt dieselskatt har LRF nu som mål att vi ska fossilfria. Detta utan ett ord om hur det påverkar vår ekonomi. LRF-ägda företag går dessutom ut med felaktiga uppgifter om den svenska självförsörjningsgraden av mjölk.
Vi känner numera större rädsla och oro inför våra organisationers kontroller och
ökade krav än vi gör för CDB-kontroller, tvärvillkorskontroller och myndighetskontroller.
Styrelsen för Sveriges Mjölkbönder