Varför finns det så få rådgivare med vattenkompetens?

Damm
Ökat fokus på vattenhushållning gör att både behov av och efterfrågan på rådgivare med specifik vattenkompetens ökar.

Lantbrukare ringer ofta till den nationella myndigheten Jordbruksverket med vattenfrågor istället för till sin rådgivare för att det helt enkelt inte finns någon vattenkunnig rådgivare att ringa till i vissa områden. Jordbruksverket har undersökt varför.

Eftersatt underhåll av diken och täckdiken, otillräcklig investeringstakt i ny täckdikning och bevattningsdammar och ett ständigt flöde av vattenärenden som går till domstol. Alla vattenanknutna problem har inte med brist på rådgivare att göra men fler sådana skulle underlätta.

Det finns en handfull personer som är erfarna och kunniga om lantbrukets vattenfrågor och det sker ett utbyte mellan exempelvis Hushållningssällskap, Jordbruksverket och LRF när någon av dem byter jobb. Men det behövs ett inflöde av nya personer. Och det handlar inte om tiotals utan några stycken vattenrådgivare skulle göra skillnad för svenskt lantbruk. Egentligen har samtalet pågått under flera år mellan rådgivningsbranschen, lantbrukarkåren och SLU om bristen på kompetens om vattenfrågor i rådgivarkåren.

Rådgivningschefer tillfrågade
Jordbruksverket har gjort en undersökning där de frågade chefer i rådgivningsbranschen om hur de ser på möjligheterna att anställa vattenrådgivare och vilket stöd de kan behöva. Chefer på 39 rådgivningsföretag fick frågor varav tolv intervjuades och åtta svarade på en enkät. Anna Bjuréus som arbetar med vattenhushållning på Jordbruksverket förklarar motivet till undersökningen.

”I våra kontakter med lantbrukare, markägare och andra får vi intryck av att det saknas rådgivare”, berättar Anna. ”Många ringer till oss med frågor och vi har även förstått att många andra skulle behöva mer hjälp och stöd. I vår verksamhet inom landsbygdsprogrammet ingår att förbättra jordbrukets vattenhushållning. Det ska vi göra genom att bland annat öka kompetensen hos rådgivare, konsulter och entreprenörer och stödja utvecklingen av privat rådgivnings- och konsultverksamhet, så de i sin tur kan sprida kunskap till lantbrukarna. Vattenhushållningsfrågorna är även centrala i arbetet inom Livsmedelsstrategin, för att öka produktionen, och när vi verkar för miljömålen inom många olika områden.”

Upplevd efterfrågan
Rådgivningsföretagen svarar enigt att de ser ett behov av att förstärka vattenkompetensen hos sina rådgivare och att rådgivarna själva märker en efterfrågan hos lantbrukarna. Bevattning, täckdikning och dikesunderhåll är tre områden som nämns.

Svårigheterna handlar bland annat om att i en organisation med få anställda är det svårt att skapa en ny tjänst och få tillräckliga intäkter för att den ska bli lönsam. Det handlar också om att många lantbrukares svaga lönsamhet inte medger investeringar med lång återbetalningstid och det påverkar efterfrågan på tjänster för det.

Låg status
Men det handlar också om attityder i rådgivarkåren där det är lite mer status i de rena växtodlingsfrågorna. Vattenhushållningsfrågorna är lite underordnade andra frågor på många rådgivningsföretag och att det är många områden som konkurrerar förklarar Anna Bjuréus.

För att ge fler rådgivare en ”briefing” och bättre koll på dessa frågor så har Jordbruksverket satsat mer på kortare webbinarier som kan vara lättare att hinna med. Förhoppningen är att kunna locka fler växtodlingsrådgivare att få lite bättre grundkoll och vara tryggare i att bolla dem i sin kontakt med lantbrukare. Kanske kan det också göra att fler blir intresserade av att fördjupa sig mer.

Av Markus Hoffmann