När Jordbruksverket slår ihop böckerna för den svenska växtodlingen kan vi konstatera att oljeväxterna och en hög spannmålsskörd räddade växtodlingen i år.
Det samlade värdet av spannmål och oljeväxter uppskattas till nästan 9,2 miljarder kr, en förbättring med 678 miljoner jämfört med året innan. Den största förbättringen stod oljeväxterna för med en ökning på 16 procent tack vare den höga skörden.
För animalieproduktionen innebar de höga avräkningspriserna på mjölk en väsentlig förbättring med en ökning med 16 procent eller 1,8 miljarder kr. För lantbruket som helhet steg intäkterna från jord och djur med drygt tre miljarder eller sex procent.
2016 ett rejält förlustår
Med tanke på att förra årets företagsinkomst minskad med stöddelen var -304 miljoner var detta synnerligen välkommet. Till detta kommer att företagen förra året hade inkomster från det som kallas sekundära icke jordbruksaktiviteter på 3,4 miljarder, alltså var företagsinkomsten från jordbruk exklusive stöd -3 692 miljoner kronor eller ett underskott på 1 432 kr per hektar. För i år skulle det alltså bli jämnt skägg med ett underskott på 18 miljoner kr eller -7 kr per hektar för jordbruksverksamheten.
Jo, vi vet att man måste räkna med alla intäkter och att stöden är en väsentlig del av företagens inkomst. Men det är just det som är problemet. Om de intäkter som gör skillnad mellan vinst och förlust inte påverkas av insatserna i jordbruket, vad är det då som driver en fortsatt utveckling? Vad är det som ska motivera lantbrukare att investera i ny teknik – annat än förbättrad arbetsmiljö och körglädje?
”Lantbruket måste långsiktigt verka för ett produktionssystem och en värdekedja som gör det lönsamt att producera”
Stöd och extraknäck
Visst gör det skillnad i plånboken om det blir åtta eller tio ton höstvete, och om växtodlingen tar tre eller sex timmar per hektar. Men i slutändan är det viktigare att förse sig med fler stödrätter och ett bra extraknäck än att höja produktiviteten. Många lantbrukare som står inför nya investeringar eller har gjort sina timmar i lantbruket ser utarrendering som en möjlighet. Och det är det, men för att det ska bli ett vettigt arrende måste den grundläggande verksamheten, växtodlingen vara lönsam.
Även regeringens tankesmedja AgriFood Economics konstaterar i sin analys av direktstöden till jordbruket att de får en rad sekundära effekter som bromsad rationalisering och låga priser på lantbrukets produkter. De menar också att de leder till ökade utsläpp av växthusgaser, vilket i och för sig kan diskuteras. Lägre produktpriser leder till sänkt ekonomiskt gödslingsoptimum och därmed minskad gödsling. Å andra sidan odlas större arealer med viss överproduktion som följd och ökad animalieproduktion tack vare lägre foderpriser.
Därför ska vi inte stå på barrikaderna och begära mer stöd, utan lantbruket måste långsiktigt verka för ett produktionssystem och en värdekedja som gör det lönsamt att producera. Det kommer att leda till högre produktivitet med lägre insatser och därmed också minskade effekter på miljö och klimat. Pengarna finns; 2016 lade konsumenterna i storleksordningen
375 miljarder kr på livsmedel, restaurangbesök och offentlig upphandling inräknad.