Nu har SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd presenterat sitt yttrande om digital tillsynsteknik i djurhållning utomhus.
”Framförallt behövs mer forskning på området, för det vetenskapliga underlaget är svagt”, konstaterar Anders Herlin, SLU.
Utvecklingen på det digitala området inom animalieproduktionen går nu snabbt och nya lösningar och system tillkommer hela tiden – inte sällan snarlika på olika håll samtidigt. Att hitta rätt i utbudet är inte det lättaste och lagstiftningen är stundtals oklar. Sedan tillkommer frågan om tillsynen blir den rätta och hur den ska dokumenteras.
Virtuella stängsel
Ett av de ”enklare” områden som granskats av det vetenskapliga rådet är virtuella stängsel. Tekniken är inte ny, utan har funnits i över tio år. Frågan är varför de inte börjat användas eftersom de skulle underlätta beteshållning radikalt.
Men det finns fortfarande många frågetecken att räta ut, inte minst vad gäller lagstiftningen, eftersom användningen av elektricitet för att styra djurbeteende är hårt reglerad i Sverige. Elstängsel är visserligen godkända, men osynliga stängsel finns det ännu inget lagstöd för. Detta blir en av de frågor Jordbruksverket kommer att få ta ställning till.
”Det här måste hanteras med någon typ av lagstiftning och innan dess krävs mer forskning. Jordbruksverket lär därför behöva anslå forskningsmedel och systemen utvecklas vidare tillsammans med företagen som marknadsför dem”, säger samverkanslektor Anders Herlin, SLU, som har lett genomgången tillsammans med Jan Hultgren vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara.
Ineffektiv GPS
Det finns olika sätt att bestämma den virtuella gränsen. Den kan vara helt GPS-baserad och definierad av koordinater eller bestämmas av någon form av radiosändare eller ledning på marken vid platsen för gränsen.
Ett problem att övervinna är att GPS-teknik ännu är ganska ineffektiv på svenska betesmarker. Detta gäller alla system för positionering och avläsning av djurhälsa. Men många mer eller mindre vetenskapliga försök har gjorts med virtuella stängsel runt om i världen, både på boskap, får och getter.
Elstötar
Det vanligaste idag är att djuren förses med ett halsband som först ger förvarning i form av ljudsignal och därefter svaga elstötar när de närmar sig den gräns som angivits digitalt.
”Elstöten är bara drygt en hundradel så stark som den ett elstängsel ger, men det är problematiskt för de djur som lär sig långsamt. Vi antar att dessa blir stressade av upprepade elstötar”, säger Anders Herlin.
Det vetenskapliga underlaget är svagt, men en forskning som gjorts visar att det är stor skillnad mellan olika individer. Djur i flock verkar dock lära sig snabbare än de som går ensamma.
”Det behövs någon typ av synlig barriär för att djuren lättare ska förstå.”
Vidare behövs en begränsning, så att djur som flytt den virtuella hagen i panik inte utsätts för ytterligare ett stressmoment i form av konstant upprepade elstötar, något som ofta är inbyggt i systemen för virtuellt stängsel.
Av Ulf C Nilsson