Störst betydelse för lönsamheten i lantbruket har priset på de produkter och tjänster som lantbruket levererar. Det visar inte minst de goda bokslut som många växtodlings- och mjölkföretag kunde uppvisa efter rallyåret 2022.
Trots den mycket goda lönsamheten i växtodlingen såg vi dock inga överbud på jordbruksmark, kanske för att tillgången till ”skeppsbropengar”, det vill säga godshungriga investorer som hade tillgångar från andra sektorer var begränsad. Allra mest berodde det nog på att prisrallyt också kom med ett ränterally, och som tillsammans med en insikt om att priser på fyra kronor för höstvetet inte var ett bestående fenomen göt lite olja på vågorna.
INTÄKTERNA NER, KOSTNADERNA KVAR
Det som dock blev bestående efter trippelsmockan – för att låna LRF:s terminologi – i form av pandemi, höga energipriser och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina var en betydligt högre kostnadsnivå. Visserligen har räntorna rättat till sig men kriget i Mellanöstern visar hur känslig energimarknaden är och framför allt har en dysfunktionell elmarknad tillsammans med kraftigt höjda nätkostnader parkerat elkostnaderna på en plågsamt hög nivå.
Att svenskt lantbruk behöver hitta sätt att ta sig ur kostnadsfällan blir påtagligt när vi tittar på lönsamhetsutvecklingen i flera produktionsgrenar. Låt oss börja med spannmål.
MINUS FÖR MJÖLK OCH SPANNMÅL
Prisnivån på höstvete låg under åren 2016–2020 relativt stabilt med en svagt stigande tendens kring 1,80 kr per kg. TB4 inklusive markkostnad låg då i Lantbrukets Affärers spannmålskalkyl i genomsnitt på cirka 1 500 kr per hektar. Under perioden 2023 till 2026 ligger spannmålspriset i medel på 2,42 och TB4 på -650 kr per hektar. Produktionskostnaden har med en oförändrad medelavkastning ökat med 50 procent från 1,61 kr per kg till 2,40 kr per kg. Det är mot bakgrund av det inte förvånande om lantbrukare överväger om de ska så vårsäd överhuvudtaget.
Mjölkkalkylen visar samma utveckling med en produktionskostnad som ökat från under fyra kronor 2020 till 5,49 kr per kg i senaste kalkylen.
FALLHÖJD PÅ KÖTT
Vi kan på grund av bristande egen historik inte göra samma uppföljning av kostnaderna i gris- eller nötköttsproduktionen. Men en analys av Jordbruksverkets statistik för det svenska avräkningspriset på griskött visar en ökning från i medel 17,70 kr per kg 2019 till 28,16 de senaste rullande tolv månaderna. Det svenska priset har sedan hösten 2023 konstant legat över EU:s medelpris och ligger för närvarande nästan nio kronor eller 48 procent över medelpriset i EU. Ändå går inte griskalkylen ihop. Produktionskostnaden i Lantbrukets Affärers kalkyl landar i maj på 27,30 kr per kg, strax över den senaste svenska noteringen. Och väsentligt högre om vi jämför med genomsnittsnivån i EU.
På nötköttsidan råder just nu en nästan galen prissituation. Bristen på svenskt nötkött har fått slakterierna att bjuda över varandra och den senaste noteringen i Jordbruksverkets statistik var 91,07 kr per kg för klass R3. Det är mer än det dubbla genomsnittliga priset för 2019, som då låg på 42,37 kr per kg. Produktionskostnaden enligt Lantbrukets Affärers kalkyl landar på 63,07 kr per kg, visserligen en bra bit under noteringen, men inte med så stor fallhöjd till genomsnittspriset i EU som enligt Jordbruksverkets senaste statistik låg på 74,83 kr per kg.
STÖD RÄCKER INTE
Priset på lantbrukets produkter är som sagt helt avgörande för lönsamheten. Men det är inte helt lätt att påverka för den enskilde som inom vissa marginaler alltid har att rätta sig efter det pris som en marknad styrd av ett fåtal aktörer erbjuder. Därför hamnar fokus på kostnaderna.
En någorlunda väl grundad uppskattning pekar på en samlad kostnadsökning för spannmål, mjölk, gris och nötkött på mellan 13 och 14 miljarder mellan åren före 2020 och 2025. Det är kostnader som inte kan kompenseras med varken tillfälliga eller långsiktiga stöd. Kostnaderna måste minskas genom strukturella åtgärder. Börja gärna med regelbördan!