För Lantbrukets Affärers redaktion är glaset alltid halvfullt, men med det senaste halvårets utveckling för en rad produktionsgrenar stiger inte ytan, utan det är snarare tvivlet som vill fram. Visst har de gångna tre åren bjudit på en omtumlande resa med stigande energipriser och förnödenhetskostnader och en marknad som lyfte spannmålspriset till sällan skådade nivåer. Andra produkter följde efter, som raps, potatis och mjölk. Även kyckling, nöt- och griskött har stigit, och förra året uppgick värdet av jordbrukets produktion till drygt 82 miljarder. Det kan jämföras med drygt 64 miljarder kr för fem år sedan.
LÖNSAM NÄRING
Utvecklingen ledde till stigande nettoinkomst och vid Kunskapsnav företagslednings Jordbruksekonomiska konferens på Ultuna förra hösten var föredragshållarna rörande eniga om att vi kunde glömma allt tal om jordbrukets dåliga lönsamhet. Till och med producenterna av nötkött tjänade pengar!
I Ludvig & Co:s och Swedbanks Lantbruksbarometer för hösten 2025 upplevde mer än hälften av de tillfrågade lantbrukarna att lönsamheten var ganska god eller mycket god. I Grönt näringslivsindex för tredje kvartalet i år var det bara växtodlarna med spannmålsodlarna i spetsen som upplevde att kurvorna (med besked) pekade neråt. Övriga produktionsgrenar inklusive trädgård hade index över 100.
PÅ VÄG NERÅT
Det vi ser nu är att spannmålspriserna rasat ner i botten långt under täckning för rörliga och fasta kostnader. Potatispriset är trots en skörd nere på 2018 års nivå, ner 40 procent jämfört med i våras. På animaliesidan är även mjölkpriset på väg ner från en visserligen rekordhög nivå, och med indikationer på fortsatta prissänkningar. En tröst i eländet är att kyckling och gris ligger kvar på en hög prisnivå och där lönsamheten förbättrats tack vare låga spannmålspriser. Nötköttspriset ligger trots brist på livdjur och en efterfrågan långt större än tillgången enligt Jordbruksverkets statistik, under genomsnittspriset i EU. Här är pristrenden dock klart stigande.
YTTERLIGARE ETT BEN
Med de svängningar vi ser kan vi bara konstatera att jordbruket behöver ytterligare ben att stå på, en marknad som inte direkt är kopplad till de traditionella, och som kan bidra till att reglera utbudet utan att jordbrukets produktionskapacitet äventyras. Kanske är det dags att damma av den gamla trotjänaren energi?
Som framgår av intervjun på sidan 6 med Pål Börjesson, professor i energi- och miljösystem vid LTH i Lund är biomassa från jord- och skogsbruk en otillräckligt utnyttjad resurs. Visst har energi från jordbruket varit uppe och vänt och kommit tillbaka igen de senaste 50 åren. Vissa frågor är dagsländor medan andra består som bubblare och likt biogasen dyker upp gång på gång.
Kanske är läget mer gynnsamt den här gången och kanske kan jordbruket även i den här frågan få draghjälp av beredskapsfrågan. För som Pål Börjesson framhåller i intervjun är det alltid drivmedelsfrågan som kvarstår som olöst när kris och krig diskuteras.
BIOENERGI SKAPAR KAPACITET
Vi behöver som nation en högre produktionskapacitet än vi har idag för att ha tillräckligt med mat i händelse av avspärrning eller krig. Men de traditionella marknaderna är inte beredda att betala för att upprätthålla den kapaciteten och därför måste lantbruket med statens hjälp utveckla andra. Och här är bioenergi en gyllene lösning.
Åkermarken i de intensiva jordbruksområdena kan utnyttjas genom att öka odlingen av vall, och där finns redan förslag på stödsystem för både odling och investering i bioraffinaderier. Men den verkligt intressanta lösningen är att utnyttja odlad och nedlagd jordbruksmark i skogs- och mellanbygd, inte minst i norra Sverige.
Redan idag är stora delar av jordbruksmarken i de områdena extensivt brukad.
En satsning på biomassa till energi och i förlängningen annan biobaserad produktion skulle öka incitamentet att hålla dessa marker öppna och i brukbart skick och därmed också upprätthålla kapaciteten för ökad livsmedelsproduktion. Dessutom är det i dessa områden som samverkan med en betydligt större aktör i form av skogen är möjlig.
Och som Pål Börjesson framhåller i intervjun: De tekniska lösningarna är sedan länge på plats. Nu är det styrmedel och den politiska viljan som behövs.