Från det att EU:s förordning om naturrestaurering trädde i kraft 18 augusti 2024 har medlemsländerna två år på sig att ta fram en nationell plan för restaurering av natur. Regeringen gav de fem myndigheterna Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten och Boverket att med Naturvårdsverket som samordnande myndighet i uppdrag att ta fram ett förslag till nationell plan, som presenterades i slutet av februari i år.
Som i så många fall tidigare utgår EU:s direktiv och förordningar ofta från utsikten från byggnaderna där beslutsfattare och parlamentariker sitter. Det innebär att innehållet sällan är anpassat till förhållanden i våra nordiska länder, vilket gör att mål och konsekvenser som i fallet med restaurering kan bli lite svåra att översätta. Det märks också på förslaget till plan, där elva av 40 förslag på åtgärder inom jordbruket är fortsatt under utredning.
AVVIKER FRÅN DIREKTIVEN
Det är viktigt att komma ihåg att Sverige röstade nej till förslaget till förordning i ministerrådet, och att förordningen gick igenom med en enda rösts övervikt tack vare att Österrikes miljöminister gick emot sin egen regering. I direktiven till regeringsuppdraget har regeringen tydligt deklarerat att den svenska planen ska utnyttja möjligheterna till undantag maximalt och att i de förslag som läggs fram ska man lägga sig på miniminivå.
Mycket av den kritik som framförts handlar just om att förslaget avviker från direktiven, både avseende undantag och miniminivå. Visserligen görs en genomgång av vilka undantag som kan göras, men de tillämpas sedan inte fullt ut.
TVEKSAM KOPPLING
Förutom förslag på 40 åtgärder som direkt berör jordbruket kommer förslag inom området för våtmarker och vattendrag.
Exempel på förslag som inte följer direktiven är att återinföra ett nationellt mål för andelen ekologiskt odlad åkermark och införandet av ett avbytarsystem till gårdar som håller betesdjur. Inget av förslagen har någon direkt koppling till restaurering av livsmiljötyper. När det gäller ekologisk odling är kopplingen till ökad biologisk mångfald ytterst tveksam och saknar egentligen stöd för jämförbara produktionsgrenar under nordiska förhållanden. Dessutom är allt du gör i ekologisk odling tillåtet att göra i integrerad eller konventionell odling.
INKONSEKVENSER
Ytterligare ett förslag som går utöver miniminivån är det om en nationell satsning på integrerat växtskydd, eftersom det redan är genomfört och åvilar enligt EU-direktiv 2009/128 alla som använder växtskyddsmedel yrkesmässigt.
Det finns också en del inkonsekvenser. Förslaget avvisar lager av organiskt kol i mineraljord som indikator för biologisk mångfald men vill samtidigt införa odlingsåtgärder för att förbättra markhälsan.
När det gäller förslagen för skötsel av vall och betesmark om exempelvis senare vallskörd och betessläppning är dessa ytterst specifika och uppfattas som onödig detaljstyrning. Dessutom är det tveksamt om det kan godkännas som god lantbrukssed att medvetet låta en gröda försämras med konsekvenser för både de djur som ska utfodras och för företagets ekonomi.
GÅR EMOT LIVSMEDELSSTRATEGIN
Visserligen är förslag nummer ett att bromsa nedläggning av jordbruksmark, och satsningarna på restaurering av ekosystem på betesmark syftar till en ökad areal av jordbruksmarken med 100 000 hektar, bland annat genom att öppna nedlagd och igenplanterad mark. Men förslaget går ändå emot Livsmedelsstrategin på en rad punkter genom att riskera minskad produktion i form av återställda våtmarker, blommande ytor, ekologisk produktion och ökad träda.
Förslaget kommer också med en prislapp, summan 20 miljarder kronor varav elva färska nämns. Men då ingår elva utredningsuppdrag som i dagsläget bara försetts med en byråkratikostnad, inte med en prislapp på vad det skulle kosta att genomföra de förslag som ska utredas. Här vilar både okända konsekvenser och dolda kostnader.
LÖNSAMMA FÖRETAG ÄR BÄST
Genom att fokusera på ersättningar för kostnader andas också planen en negativ syn på lantbruksföretagande och marknadsekonomi. Flera studier och utredningar visar att lönsamma företag är bäst på att genomföra miljö- och klimatåtgärder. Därför hade det varit välkommet med förslag som skapar mer gynnsamma ekonomiska förutsättningar för ett jordbruk vars främsta ekosystemtjänst är att producera mat.