Årets skörd har satt sökarljuset på två intressanta fenomen. Det ena är att det är ytterst svårt att göra prognoser, i synnerhet om framtiden. Det andra är att med tanke på just den svårigheten är det ytterst svårt att dimensionera logistikkedjan från fält till bankkonto. Just som vi med visst fog trodde oss veta att det var tröskkapaciteten som var begränsande blev den snarast ett problem. I år kan det kanske till och med ha varit en fördel att ha maskinsamarbete med tröskan, eftersom det kan ge en viss avlastning av kapacitet för mottagning och torkning på gården.
VÄDRET AVGÖR
Årets prognoser har gått från en försiktigt negativ från Lantmännen i början av juli och som landade på 5,5 miljoner ton till Foder & Spannmåls indikation i mitten av september på 6,1 miljoner ton. Däremellan låg Jordbruksverkets augustiprognos på 5,9 miljoner ton.
En skördeprognos är egentligen ganska enkel, det är summan av produkten av areal och förväntad avkastning för ett antal grödor. Och även om vi har fullständig kunskap om arealen vid tidpunkten för de första prognoserna är det avkastningen som ständigt gäckar oss. Visserligen grundläggs den av de insatser vi gör för att nå en viss skörd, men den allra viktigaste faktorn är den vi inte kan styra över, nämligen vädret. Det innebär att vi måste bygga in en riskfaktor i prognosen och frågan är hur stor den är.
ÖKAD VARIATION
Om vi ser tillbaka på de senaste 25 åren är det inte någon signifikant ökning av avkastningen i höstvete beräknad som skörd delad med skördad areal. Trenden är en svag ökning med 34 kg per hektar och år. Avvikelsen nedåt från beräknad trend var som störst 2018 med minus 28 procent och uppåt 2015 med plus 16 procent. I genomsnitt varierar skörden cirka åtta procent upp eller ner.
En notering är att den genomsnittliga variationen ökat. Den var fyra procent upp och sju procent ner mellan 2000 och 2012, medan den ökade till elva procent upp och tio procent ner 2013–2024. Det innebär att osäkerheten i tidiga prognoser också ökar, så därmed vilar ingen skugga över Lantmännen. Dessutom var deras prognos lägre än genomsnittet för föregående fem år.
PRISET HAR STÖRST BETYDELSE
Frågan är då hur viktig prognosen är. Alla säger ju att en hög skörd gagnar lantbruket. Men vad betyder volymen för lönsamheten?
Den enskilda variabel som vi analyserat och som har störst betydelse för lönsamheten i spannmålsodlingen är priset på spannmål. Den sammanlagda skörden det enskilda året påverkar inte intäkten per hektar, även om den har viss korrelation för bruttointäkten till lantbruket, men inte alls lika stor betydelse som priset. Bruttoskörden kan förklara en tredjedel av variation medan priset förklarar mer än hälften.
Även om spannmålspriset ökar signifikant över tid och trenden är en svag ökning av avkastningen finns det inte något tydligt samband mellan avkastning och intäkt. Om något är sambandet svagt negativt.
Frågan är med den låga förklaringsgrad som råder vilken nytta vi har av en skördeprognos. Fokus borde i stället vara på att hantera den ökade osäkerheten och göra allt för att försäkra sig om ett så högt pris som möjligt. Det innebär också att prioritera åtgärder för att förbättra spannmålshantering och lagringsmöjligheter – i det egna företaget eller i samverkan med andra.