En liten fågel viskade i vårt öra och berättade att det håller på att hända något på landets naturbruksgymnasier, i alla fall på några av dem. Från att ha behövt lägga extra resurser på studiestöd, avlägsna klotter och motverka förstörelse verkar studieron ha infunnit sig liksom ett ökat intresse för vad utbildningarna verkligen handlar om.
Om det här är en allmän trend avspeglar det inte bara en förändring hos tonåringarna utan även en ändrad syn på lantbruk och livsmedelsproduktion – från särintresse till riksintresse. Insikten om att om vi inte har några svenska livsmedel att köpa i fredstid lär vi inte ha det när kris, krig och avspärrning infinner sig.
BEHOV AV HÖGRE UTBILDNING
Det här kan också ändra tonläget för de högre utbildningarna inom lantbruk och trädgård. Som vi tidigare visat behöver svenskt lantbruk kunna rekrytera 250–300 studenter per år med högre utbildning för att kunna ta ledningen i det nödvändiga generationsskifte som pågår i sektorn. Den tidigare utvecklingen på naturbruksgymnasierna – eller bristen på densamma – gjorde dem mindre intressanta som rekryteringsbas för högre utbildningar.
Detta tillsammans med att söktrycket på SLU:s utbildningar tydligt gick ner fick varningslamporna att lysa hos ansvariga för utbildningarna. Om antalet sökande faller, sjunker också intagningskraven så förutom brist på välutbildade blivande medarbetare till företag, myndigheter och skolor går forskningen miste om möjligheten att rekrytera begåvningar med förståelse för lantbruk, trädgård och livsmedelsproduktion.
Kanske är det att läsa in för mycket i vad som kan vara en tillfällig trend på några av landets naturbruksgymnasier, men med tanke på behovet av välutbildade företagare och medarbetare griper vi i hopp om räddning efter varje halmstrå.
TA STÖD FRÅN NÄRINGEN
En möjlighet för SLU att öka söktrycket är att vidga sin rekryteringsbas och söka nya själar bland naturvetare – och kanske även tekniker med tanke på att SLU nu också får examinera civilingenjörer – på landets alla gymnasier. Men för det behövs en genomtänkt plan och vilja att ta emot stöd från aktiva och intresserade inom näringen. Vi vet att det finns många utexaminerade som gärna ställer upp och berättar om varför man ska välja en utbildning inom den livsviktiga lantbruksnäringen.
Lantmästarförbundet har länge varit aktiva på olika evenemang och i andra sammanhang för att tillsammans med lantmästarstudenter lyfta värdet av utbildningen. Agronomerna är relativt nya som fristående förening för utexaminerade agronomer, men har redan en dialog med SLU och medverkar på arrangemang som exempelvis Agronomdagen på Ultuna i höstas och när SLU ordnar öppet hus för intresserade.
FJÄRRAN FRÅN SKAMLIGT
Förhoppningsvis har begreppet bondeskam inte satt sig mer än att vi kommer ihåg hur upprörda vi blev när vi hörde Erica Bjerström använda uttrycket i SVT. För lantbruk är inget skamligt, det som är en skam är att behöva påpeka det. Och ska det gå att rekrytera nya elever till naturbruksgymnasierna och studenter till SLU måste man kunna berätta att det är lantbruk och livsmedelsproduktion det handlar om. Det gäller i högsta grad även SLU, som ju är ett fackuniversitet och då måste man också våga säga L-ordet.
Det brukar ju heta att vi inte lär för skolan utan för livet, och det är vad utbildningar inom lantbruk och trädgård handlar om. Det är något som uppenbarligen de elever som den lilla fågeln berättade om verkar ha fattat. Vi få hoppas att fler kommer till den insikten.
Eller som Kanadas premiärminister uttryckte det: Den som inte kan föda sig själv måste äta ur handen på andra.