Om nuvarande lagstiftning tillämpades fullt ut skulle 75 av idag cirka 400 tillåtna aktiva substanser riskera att fasas ut. Det skulle enligt en rapport från European Crop Protection Association (numera CropLife Europe) få drastiska konsekvenser både för lantbrukarnas ekonomi, EU:s självförsörjning och jordbrukets klimatpåverkan.
Den europeiska motsvarigheten till Svenskt Växtskydd, European Crop Protection Association eller ECPA (numera CropLife Europe), har genomfört en studie av konsekvenserna för 16 av EU:s medlemsländer av utfasningen av 75 av tillåtna cirka 400 kemiska växtskyddssubstanser. Den första delen publicerades 2016 och den andra delen, där Sverige ingår, kom i mars förra året.
Studien baseras på de så kallade stupstockskriterierna för godkännande av kemiska ämnen inom EU:s regelverk för utsläppande av växtskyddsmedel, ramdirektivet för vatten och genomförandedirektiv med vissa förbud. En brittisk studie bedömer att det handlar om 75 aktiva substanser som löper hög eller medelhög risk att försvinna. För svenskt vidkommande fanns vid tidpunkten för studien 31 av dessa på den svenska marknaden.
Svensk expertgrupp
Studien genomfördes av ett holländskt konsultföretag, Steward Redqueen. Data för Sverige har granskats och i vissa fall tagits fram av en expertgrupp bestående av representanter från Sveriges frö- och oljeväxtodlare, Betodlarna, Nordic Beet Research, Potatisodlarna, Spannmålsodlarna, Hushållningssällskapen, LRF och Svenskt Växtskydd. De grödor som ingår i studien är oljeväxter, vete, råg, korn, potatis, sockerbetor, äpplen, jordgubbar, morötter, sallat, lök och vitkål. Sammanlagt representerar de en intäkt motsvarande drygt 11 miljarder kr eller cirka 40 procent av omsättningen i svensk växtodling och trädgårdsnäring.
Potatis, morötter och höstvete
Den gröda som skulle drabbas värst både avseende minskad avkastning och sänkta intäkter är matpotatis, där avkastningen bedöms minska med 39 procent och intäkterna med motsvarande, samtidigt som odlingskostnaderna skulle öka med cirka 1500 kr per hektar. Täckningsbidraget minskar med 29000 kr per hektar.
Den gröda som skulle drabbas näst hårdast är morötter, som skulle tappa 36 procent i avkastning, få ökade kostnader med 100 kr per hektar och tappa 36 procent i intäkter och mer än 100000 kr per hektar i täckningsbidrag.
Största inkomstbortfallet som helhet efter potatis drabbar dock höstveteodlingen, som visserligen inte tappar mer än 11 procent i avkastning, men där kostnaderna ökar med 45 procent och odlingen som helhet förlorar drygt 400 miljoner kr i årliga intäkter. Täckningsbidraget skulle minska med drygt 5000 kr per hektar.
Korn klarar sig bäst
I höstrapsen beräknas avkastningen minska med 21 procent medan kostnaderna ökar med blygsamma 100 kr per hektar. Sammanlagt tappar dock odlarna 21 procent i intäkter, motsvarande cirka 2000 kr per hektar eller 220 miljoner kronor för hela odlarkåren. Täckningsbidraget beräknas minska med 2300 kr per hektar.
Den gröda som klarar sig bäst är korn, som inte skulle tappa mer än fyra procent i avkastning, men där kostnaderna ökar lika mycket som i höstveteodlingen, det vill säga 1500 kr per hektar. Inalles skulle kornodlingen tappa 120 miljoner kr i intäkter och täckningsbidraget skulle minska med 2000 kr per hektar.
Förlorar 4000 kr/ha
Sammanlagt skulle lantbrukarna förlora drygt 1,8 miljarder i intäkter i de studerade grödorna. Konsekvenserna på företagsnivå vore katastrofala. En normal skånsk växtföljd med sockerbetor, korn, höstraps och höstvete skulle enligt ECPA:s beräkningar förlora i genomsnitt 3750 kr per hektar och år i täckningsbidrag, medan en spannmålsdominerad mellansvensk växtföljd med tre år höstvete, ett år höst-raps och ett år korn skulle förlora 4550 kr per hektar.
Eftersom det är genomsnittliga siffror och avkastningarna varierar något från söder till norr skulle förlusten i täckningsbidrag bli något mer i Skåne och något mindre i Mellansverige, men fortfarande skulle de spannmålsdominerade områdena i Mellansverige drabbas hårdast.
EU Nettoimportör
På europeisk nivå skulle dagens produktion med visst överskott av vissa produkter vändas till ett underskott och import av cirka 20 procent av unionens behov (inklusive Storbritannien). För att kompensera för skördebortfallen skulle EU:s åkerareal behöva öka med 8,4 miljoner hektar, vilket motsvarar odlingsarealen i Sverige, Finland och Österrike tillsammans. Det skulle i sin tur leda till ökade utsläpp av växthusgaser med motsvarande 42 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Inkomstbortfallet för de traditionella jordbruksgrödorna skulle på EU-nivå uppgå till 130 miljarder kr, pengar som skulle tas direkt ur lantbrukarnas plånbok.
Av Lennart Wikström