Även om många av våra läsare säkert redan tröttnat på att höra alla politiker och uttolkare av politiska budskap uttala sig inför valet är det i princip omöjligt att undgå att ta upp frågan på ledarplats. Som de flesta redan insett har händelser utanför landets gränser större betydelse för näringens utveckling och lönsamhet än politiska beslut på hemmamarknaden. I alla fall sedan den gamla regleringsekonomin i alla fall på papperet gick i graven i början av 1990-talet och ersattes med omreglering via EU. Men de beslut som politiker fattar har ändå betydelse för företagandets villkor och hur allmänna medel fördelas. Dessutom spelar den sittande regeringens grundinställning till olika företeelser roll för hur myndigheter tolkar lagar och regelverk, något som i hög grad kan påverka enskilda lantbrukares förutsättningar och möjligheter att växa.
Vid en granskning av de olika partiernas och regeringsalternativens syn på lantbruk och företagande finns det egentligen inte något parti som är invändningsfritt. Det handlar både om ramar och villkor och om hur olika styrmedel används – eller kan användas – för att i närtid påverka långsiktig utveckling.
YTTERLIGHETERNA
För lantbrukets del är det svårt att se att ett parti som Vänsterpartiet på något sätt kan bidra till en positiv utveckling för lantbruket, både med tanke på deras syn på prisbildning på livsmedelsmarknaden, tillväxt, företagande och privat ägande.
I andra änden av höger-vänsterskalan har vi Sverigedemokraterna, som visserligen har en positiv syn på svensk landsbygd, men vars syn på etnicitet och ursprung – ”Blut und Boden” – har fått en negativ inverkan på möjlighet till rekrytering av anställningsbar personal. Det har påverkat den nuvarande regeringens lagstiftning kring arbetskraftsinvandring från tredje land och minimilöner.
MILJÖ SOM BELASTNING
Miljöpartiet må ha ambitioner när det gäller ekologisk produktion, men den miljö- och klimatpolitik som de förordar är inte bara företagsfientlig, utan kommer att få allvarliga konsekvenser för svenska lantbrukare. Det gäller både direkt lagstiftning, anpassning av EU-direktiv och myndigheters tillämpning av regler och förordningar. Det finns också flera som uttalat ett önskemål att vi i Sverige skulle ta fram en uppgörelse liknande den danska trepartsöverenskommelsen och som visat sig vara direkt förödande för merparten av de danska lantbrukarna.
RIKTIG MINISTER
Kristdemokraterna har via nuvarande landsbygds- och infrastrukturminister förkroppsligat KD:s lantbrukspolitik som framstår som den kanske första riktiga lantbruksministern på decennier. Även om inte alla frågor som varit uppe till behandling som exempelvis beteskravet utfallit enligt önskan är det ändå mycket som gynnat svenskt lantbruk och landsbygden.
Det märks även i en del myndighetsbeslut, där exempelvis en länsstyrelse kan åberopa livsmedelsstrategin förhindra att en snäv tolkning av lagstiftning kring Natura 2000-områden begränsar ett lantbruksföretags möjlighet att växa. Eller att Miljööverdomstolen upphäver en detaljplan med exploatering av 60 hektar jordbruksmark för att kommunen underlåtit att göra en miljökonsekvensbeskrivning och inte utrett alternativ placering.
LIBERALT I MITTEN
Liberalerna är med sitt fokus på skolan vid sidan av SD landets kanske tydligaste enfrågeparti och generella syn på frihandel inte lantbrukets såtaste vän. Men deras syn på företagande, ekonomi och tillväxt har ändå en i grunden positiv inverkan på lantbruksföretagande.
Det är också en grundsyn som de delar med det numera (ny)liberala – och borgerliga – Centerpartiet, ett parti som lyfter fram företagande och marknadsekonomi. Centern har förutom val av statsministerkandidat, en belastning i form av dess koppling till LRF, som gör att de lätt hamnar i ett sammanhang som värnar ett system med alltför stor tillit till utdaterade styrmedel i form av stöd och transfereringar.
TILL TIDÖS FÖRSVAR
Återstår de två ”statsbärande” Socialdemokraterna och Moderaterna. Båda är maktpartier och pragmatiska till sin natur, men sett ur ett allmänt tillväxtperspektiv väger nog vågskålen tyngst för Moderaterna, i synnerhet som Socialdemokraterna målat in sig i ett tillväxtfientligt skattehöjarhörn. När det gäller de båda är det främst valet av regeringskamrater som belastar, något som också spiller över på den i grunden – 85 procent! – borgerliga Centern.
Som summering är det viktigast att undvika att Vänsterpartiet och Miljöpartiet får inflytande över lantbruk, miljö- och näringspolitik. Det innebär att det enda logiska alternativet är att Tidö-partierna får fortsatt förtroende – med eller utan SD i regeringen.