Så tog vi på oss tagelskjortan och ska återigen visa att vi är de bästa självplågarna i hela EU!
Under det svenska ordförandeskapet har EU:s klimatlagstiftning Fit for 55 tagit ytterligare steg framåt. Syftet med EU:s klimatlag är att nå en minskning av utsläppen av växthusgaser med 55 procent år 2030 jämfört med 1990 och att bli helt klimatneutrala 2050. I det senaste framförhandlade paketet ingår att minska utsläppen från de sektorer som inte ingår i handeln med utsläppsrätter med 40 procent fram till 2030 jämfört med 2005. Till de sektorerna hör inrikes transporter, byggnader, jordbruk, avfall och småindustrier.
Sedan tidigare gäller en överenskommelse när det gäller markanvändning och skogen att nettoupptaget i LULUCF-sektorn (Markanvändningssektorn) 2030 ska uppgå till motsvarande 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter och att sektorn inte får släppa ut mer än vad som lagras in.
Netto noll 2025
Som vanligt ligger Sverige långt utanför normalen när det gäller de redovisade utsläppen. Vi har tidigare lyft fram den bana som de svenska nettoutsläppen legat på och med data från 2022 och under förutsättning att nettoinlagringen i LULUCF ligger på ungefär samma nivå som de senaste åren kommer vi att nå netto noll i november 2025. Det är 20 år tidigare än det mål som sattes i den svenska klimatlagen från 2017 och 25 år tidigare änmålet i EU:s klimatlag. Visserligen har vi bara minskat våra utsläpp med 33 procent sedan 2005 och i nuvarande takt kommer vi bara ha minskat utsläppen med 43 procent 2030. Men det må vara oss förlåtet med tanke på att vi redan idag lagrar in 13 procent av den mängd koldioxid som satts som mål för LULUCF år 2030.
Orättfärdig fördelning
I överenskommelsen som alltså omfattar vägtransporter och jordbruk sägs att dessa ska minska sina utsläpp med 40 procent. För vägtransporter (läs bensin och diesel) är detta inte bara önskvärt, utan till och med nödvändigt med tanke på de övriga negativa effekter som fossilindustrin medför, inte minst i form av utsläpp av metan.
För jordbruket är det varken önskvärt eller möjligt att minska utsläppen av metan och lustgas med så mycket. Det skulle kräva en omställning som inte klarar av att möta de svenska konsumenterna som vill kunna köpa svenskt, växtodlingen eller behovet av beredskap och livsmedelsförsörjning. Och att återställa våtmarker kan vi glömma, det minskar inte utsläppen, snarare tvärtom.
Tidigare och pågående analyser visar att jordbruket möjligen kan minska sina utsläpp med upp till 30 procent fram till 2045. Frågan är om vi som redan har ett klimatsmart jordbruk ska använda det utrymmet till att producera mer och även exportera mer för att minska klimatpåverkan i andra delar av världen.
Sverige städgumma åt andra
Hur skulle den svenska klimatgasbalansen se ut om vi lyckades leva upp till målen för 2030?
Utsläppen från inrikes transporter skulle minska med 8,5 Mton, från jordbruk med 2,8 Mton och från avfall 1,2 Mton, sammanlagt 12,5 Mton. Allt annat givet lika skulle de sammanlagda utsläppen minska 50 procent och Sveriges nettoutsläpp skulle vara -9,23 Mton. Till detta kommer förväntad ökad men tillfällig inlagring i LULUCF på grund av ökade restriktioner för skogen.
Det innebär att Sverige kommer att agera städgumma åt länder som ännu inte fått ordning på sin uppvärmning av bostäder och energiproduktion, som idag i stor utsträckning baseras på fossila bränslen. Det är som det brukar heta inte okej. I synnerhet som det kommer att få allvarliga konsekvenser för både jord- och skogsbruk, och dessutom försvårar för Sverige som land att uppnå ens en minimal grad av tryggad livsmedelsförsörjning.
Det innebär inte att vi ska sätta oss ner och rulla tummarna, men faktum är att vi redan har övriga medlemsländer bakom oss i detta – långt bakom. Det vore mer schysst att ge dem en chans att komma ikapp. Det vinner både vi och klimatet på.
