Jordbruket beskrivs ofta som en bov i klimatsammanhang och krav höjs på en omställning. Som framgått av ledare och andra artiklar i denna tidning har vi ett lite annat sätt att se på frågorna kring det svenska jordbruket och frågor kring klimat, biodiversitet och produktivitet. Det svenska jordbruket befinner sig redan på en väg bort från negativ påverkan på klimat och miljö och är egentligen en förutsättning för biodiversitet i många delar av landet.
Sjunkande mullhalter har länge pekats ut som ett problem i växtodlingen, men aktuell forskning baserad på miljöövervakningen av svenska odlingsjordar pekar på raka motsatsen. Vi har sedan slutet av 1980-talet tvärtom ökad inlagring av kol i svensk åkermark.
Halverade utsläpp
Idisslares utsläpp av metan pekas också ut som det stora problemet i klimatförändringarna. Men som framgår av en rapport från SLU publicerad i slutet av juni i år har svenskt jordbruk sedan mitten av förra århundradet tvärtom bidragit till att motverka klimatförändringarna.
Rapportförfattarna har jämfört antalet djur och produktionen av mjölk och kött år 2019 med 1937, då Sverige som land hade som flest nötkreatur. Under den aktuella perioden har antalet mjölkkor minskat med 84 procent och mjölkproduktionen i det närmaste halverats. Det innebär att produktiviteten i mjölkproduktionen ökat med en faktor 3,4 och utsläppen av metan från per kg mjölk har halverats.
Under samma period har produktionen av nötkött specialiserats och den totala köttproduktionen ökat med 28 procent. Den samlade proteinproduktionen från mjölk och kött minskade med 29 procent, främst på grund av den minskade mjölkproduktionen.
De samlade utsläppen av metan från både mjölk- och köttproduktion minskade med 35 procent. Det innebär att den svenska mjölk- och köttproduktionen i motsvarande grad bidragit till att minska effekterna av utsläpp av växthusgaser.
Ändrad omräkning
Problemet är alltså inte den svenska djurhållningen, utan orsakerna till det förändrade klimatet bör sökas någon annanstans.
De resultat som rapporten pekar på styrker också det antagande som säger att utsläppen av metan från svenska nötkreatur inte ska bedömas på samma sätt som exempelvis nytillskott av metan från fossila källor, så kallat svart metan. Det innebär att den faktor 28 (GWP100) som regelmässigt sätts för metanets påverkan på klimatet jämfört med koldioxid istället ska vara 8–9 (GWP*). Det reducerar mjölkens klimatavtryck med cirka en fjärdedel från strax under 1 kg CO2e till 0,2–0,25 kg CO2e per kg mjölk och svenskt nötkött från 18–25 kg CO2e till 5–8 kg CO2e per kg kött.
Av Lennart Wikström
Källa: Danielsson, R. Nötkreaturs metanproduktion i Sverige – en jämförelse mellan 1937 och 2019. Rapport nr 310, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU 2023.