Den nuvarande regeringen har fått en tuff start. Inte minst med tanke på den kritik som både media, opposition och vältränade lobbyorganisationer riktar mot främst miljöminister Romina Pourmokhtari (L) och näringsminister Ebba Busch (KD) för att de dragit tillbaka flera reformer som den förra regeringen arbetat hårt för att få igenom. Sänkt reduktionsplikt, slopad miljöbilsbonus, borttagen plastpåseskatt och ett moratorium på storskaliga vindkraftsparker hotar människans existens och bryter mot den klimatlag som säger att vi ska nå netto noll 2045.
Detta är nonsens. För det första finns det flera vägar till samma mål och de ovan nämnda åtgärderna för att nå dit är behäftade med antingen systemfel, bristande konsekvensanalys eller både och.
Plastskam
Plastpåseskatten kan vi avfärda med en gång. Det var en symbolåtgärd för att döva dåligt samvete och lösa problem i en helt annan del av världen. Det hade förmodligen varit bättre att införa en reduktionsplikt på plast, det vill säga att kräva en viss inblandning av returplast i nya produkter. Där saknas i alla fall inte råvara.
Skatt på avstånd
När det gäller reduktionsplikten fick den svårförutsägbara konsekvenser i samband med de höga energipriserna från och med hösten 2021. Den innebar som Jerker Nilsson skrev i sin krönika i Lantbrukets Affärer nr 4 förra året en skatt på avstånd och drabbade främst människor på landsbygden.
Men eftersom det är användningen av fossil olja som är grundproblemet när det gäller människans klimatpåverkan så är det i princip inte fel att försöka ersätta fossila drivmedel med förnybara. Problemet uppstod i och med att inblandningen byggde på en importerad bristvara, vilket drev upp priset på diesel rejält och på HVO100 ännu mer. När läget var som värst kostade HVO100 hela 37 kr vid pump. Det var en ren bestraffning av dem som valt att köra helt fossilfritt. Så gå hem, gör om, gör bättre.
Kapitaliserat stöd
När det gäller miljöbilsbonusen hade den efter några år kapitaliserats i form av högre priser på bilar med bonus och blev därmed ett stöd främst till leverantören och inte kunden. Precis samma effekt har stöden till förnybar el fått, och vi kommer sannolikt komma att få se samma effekt på biogassidan om stöden blir permanenta på dagens nivå.
Slumpmässig el
De senaste åren har också visat att med nedläggningen av planerbar el i form av kärnkraft, har ryckigheten i främst vindkraften gjort att vi trots ett nominellt överskott sett över tid har underskott just under perioder då elen är särskilt dyr – och särskilt i elområde 4. Detta är inget okänt fenomen för den som har egen elproduktion. Även om den sett över hela året skulle täcka det egna behovet så kan det bli nödvändigt med inköpt el. Och det brukar som bekant vara stilla dagar vintertid när priset på Nordpool är som högst.
Vi behöver mer planerbar el och då är det svårt att bortse från kärnkraft, något som nu även Socialdemokraterna börjat inse. Att då okritiskt låta stora kapitalflöden och nationella infrastrukturresurser gå till havsbaserad vindkraft innan kartan är färdigritad är bara tecken på bristande planeringsförmåga.
Lyssnar på näringslivet
Det regeringen nu försöker göra är just det – att förbättra upplösningen på kartan och se om det finns flera och kanske smartare vägar till netto noll. Representanter från näringslivet och olika samhällssektorer har under våren getts och ges fortfarande möjlighet att berätta vad de kan göra för att bidra till detta mål. Detta är också ett mycket insiktsfullt sätt att arbeta eftersom det inte är politiken som ska göra arbetet, utan det utförs i hög grad av företagen, entreprenörerna och medborgarna.
Dessutom har Sverige råd att göra marsch på stället. Våra utsläpp av klimatgaser har sjunkit sedan 1990 och skulle om den utvecklingen fortsätter i samma takt nå netto noll redan 2037. Vi har kommit betydligt längre än andra länder och det gäller även jordbruket. Vi är redan föregångare och behöver inte ställa om, bara bli ännu bättre på det vi redan gör bra.